331. Detta "dagsmedvetande" framträder i sex variationer som överstrålar varandra, nämligen en för var och en av individens sex manifestationskroppar. Väsendet har alltså en "instinktvariation", en "tyngdvariation", en "känslovariation", en "intelligensvariation", en "intuitionsvariation" och en "minnesvariation". Men som nämnts, överstrålar dessa variationer varandra och skapar det samarbete, på vilket individens hela vakna eller medvetna framträdande är baserat. Av detta samarbetes harmoni beror väsendets grad av fullkomlighet, dess kärleksstandard eller intellektualitetsgrad. Varje ofullkomlighet i en individs manifestation eller uppträdande kan alltid föras tillbaka till sitt ursprung i ett missförhållande i de nämnda variationernas samarbete. Detta missförhållande beror i sin tur på att en eller flera av variationerna framträder med en alltför stor övervikt eller undervikt i förhållande till den konstellation som uttrycker absolut jämvikt mellan variationerna, och som måste sägas vara den normala.
      Med en normal konstellation av dessa variationer förstås ett förhållande, där en av de sex är den absolut ledande och en latent, två under utveckling och två under inveckling. Om detta förhållande råder, uppstår den mentala jämvikt i "dagsmedvetandet" som vi alltså benämner den normala. Det normala sinnestillståndet eller den normala jämvikten är således inte baserad på att alla sex variationerna framträder absolut lika stora samtidigt. Om man kunde uttrycka dessa variationers styrka i gram, betyder det alltså att till exempel 200 gram av varje variation omöjligt skulle kunna vara grund för skapelse av medvetande, beroende på grundenergiernas oerhörda skillnad i styrka eller energimanifestation. Man måste ju här komma ihåg att de sex grundenergierna uppvisar en skala av stigande energistyrka, och inom denna skala kommer energierna i den ordningsföljd som vi redan lärt känna. Om vi till exempel mäter dessa energier med en gemensam måttstock för kraft, uppvisar alltså instinktenergin det minsta antalet enheter. Om den till exempel mäter 20 enheter per gram, så mäter tyngdenergin 40 per gram, medan känslo-, intelligens-, intuitions- och minnesenergierna i förhållande till dem mäter minst 60, 80, 120 respektive 100 enheter per gram. Om man nu tänker sig ett medvetande sammansatt av lika många gram av var och en av dessa energier, skulle det i ett sådant medvetande absolut inte kunna existera någon form av instinkt-, tyngd- eller känslovariation, eftersom de tre andra energierna i kraft av sitt överlägsna styrkeförhållande helt skulle behärska situationen.
      I ett medvetande där det existerade 200 gram intuitionsenergi, skulle 200 gram instinktenergi inte kunna göra sig gällande, för denna sistnämnda energi skulle ju bara representera en styrka på 4 000 enheter mot den förstnämnda energins 24 000 enheter. Men då det är ett faktum att det finns en hel zon i tillvaron, där instinktenergin är den ledande i det levande väsendets medvetande, blir det också ett faktum att denna energi i ett sådant fall har blivit intuitionsenergin överlägsen. Detta har endast kunnat möjliggöras genom att instinktenergin i detta medvetande förekommer i så riklig mängd, att dess kraftenheter långt överstiger det tal som intuitionsenergin representerar i samma medvetande.