333. För att kunna arbeta med en sådan "blandning" måste väsendet ha ett redskap eller ett organ. Ett sådant organ kallar vi en "kropp" eller en "organism". Och av alla sådana organismer är individens fysiska kropp det mest kända redskapet inom den jordiska mänskligheten. Eftersom den kosmiska blandning av grundenergier som här gör sig gällande har tyngdenergin som ledande energi, medan intuitionsenergin är latent, känslo- och intelligensenergierna under utveckling samt instinkt- och minnesenergierna under inveckling, måste "tyngdkroppen" (individens fysiska kropp) vara en kropp som i synnerhet lämpar sig som individens redskap i korrespondensen eller växelverkan med denna kosmiska materieblandning eller energikonstellation.
      Som vi ser, är det skalans lägsta energiformer som är ledande i blandningen. Det levande väsen som ska skapa sin tillvaro och manifestation av denna materieblandning, kan därför inte vara av en så framträdande natur som de väsen som har kroppar för att kunna skapa sitt liv och sin tillvaro genom en växelverkan med någon av skalans högre liggande kosmiska materieblandningar, där intellektualitetens energier är ledande. Detta visar sig också i de samlade levande väsendenas manifestation, eftersom denna är uttryck för en oerhört stor inbördes olikhet i dessa väsens framträdande, som just fördelar sig på sex grundarter av tillvaroformer, exakt motsvarande skalans sex kosmiska materieblandningar. Vi ser således väsen från "instinktblandningen". Dessa kallar vi "växter". Vi ser väsen från "tyngdblandningen". Dessa kallar vi "djur". Och hit hör i själva verket den jordiska människan så länge "tyngdenergin" ännu är den ledande, det vill säga den energi på vilken alla krig och all lemlästning grundar sig, den energi som utlöses i militarism och krigsmaskiner, ja, som denna människa i själva verket inte kan undvara i sitt dagliga liv, om hon ska kunna upprätthålla en dräglig tillvaro.
      Men inom samma mänsklighet börjar nästa kosmiska materieblandning bli märkbar, den i vilken "känsla" är dominerande. I samma grad som denna "känsla" blir kultiverad, det vill säga blir blandad med ett lämpligt kvantum "intelligensenergi" och därigenom blir omskapad till "kärlek", träder detta jordiska väsen så småningom in i nästa rike: det riktiga "människoriket". Och det är just i kraft härav som mänsklighetens stora vägledare ger människorna föreskrifter och ideal som utövar dragningskraft mot kärlek till nästan och antipati mot den djuriska principen, egoismen, och leder dem bort från att hämnas och dräpa, leder dem fram till att förlåta. Dessa ideal grundar sig just på ett bekämpande av tyngdenergin och en stimulering av bruket av kärleksenergin. Senare tiders stora skolor, universitet och läroanstalter är ju i allra högsta grad uttryck för en tilltagande utveckling av bruket av den intellektuella grundenergin: intelligensen eller förståndsenergin.