375. Eftersom "den gudomliga världen" således skiljer sig från den fysiska genom att alla dess detaljer är direkta manifestationer, direkta medvetandeuttryck för levande väsen, i och med att materien direkt lystrar till väsendenas önskningar eller begär, så är all inbördes korrespondens eller växelverkan mellan de levande väsendena här nästan ofattbart överlägsen all sådan korrespondens på det fysiska planet. Medan den sistnämnda enbart är baserad på indirekta uttrycksmedel, är korrespondensen i "den gudomliga världen" uteslutande baserad på fullständigt direkta uttryck. Här i den fysiska världen måste de levande väsendena överföra sina tankar, det vill säga önskningar och begär, i symboler som är skapade i fysisk materia. Sådana symboler utgör tillsammans det vi kallar "språket". Detta framträder i sin tur i två olika avsnitt som vi kallar "tal" respektive "skrift". Av dessa är talet det långt äldre sättet att meddela sig på. Det har utvecklats från djurets bröl till det nuvarande fulländade mänskliga sättet att tala. Det utgör i sig självt endast en rad ljudformer, som av ett antal människor gjorts till gemensamma kännetecken för tanke- eller medvetandenyanser som väsendets förnimmelse av livet är uppbyggd av. En sådan ljudform kallar vi ett "språkljud". Språkljuden kan sättas samman till "ord" och dessa i sin tur till "meningar". Och med meningarna kan man i fysisk materia ge uttryck för varje medvetandenyans. Denna materia består här av luft. Väsendenas "tal" är alltså direkt bara en rad luftvibrationer, men utgör indirekt en rad kännetecken för väsendets inre förnimmelser av tillvaron. Dessa förnimmelser är tillgängliga för medväsendena genom "hörseln". Utan detta sinne skulle väsendets inre, dolda själsliv inte kunna göras tillgängligt genom "talet".
      På samma sätt har man efter hand blivit i stånd att göra detta "tal" tillgängligt för "synen", genom att man har gett ljudformerna kännetecken i synlig materia, har skapat bokstäverna i de kontrastformer som är synliga för ögat. Det skrivna ordet är således också, direkt, endast en fysisk företeelse, det vill säga är i realiteten bara en ljus- och skuggvariation, och blir endast indirekt uttryck för väsendets inre medvetandesmässiga förnimmelser av livet. Väsendets inre medvetandeliv är alltså här i den fysiska världen dolt bakom yttre fysiska företeelser, och kommer därigenom i alla situationer enbart att framträda indirekt. Det är ett mellanled mellan jaget och dess yttre fysiska framträdande. Men i spiralens högsta världar, där det inte existerar någon yttre fysisk värld i förtätad form, blir medvetandelivet som nämnts direkt synligt och språket, sådant det förekommer i den fysiska världen, därmed helt överflödigt.