377. Först och främst måste man lära sig förstå, att tyngdpunkten märks på ett helt annat sätt i "den gudomliga världen" än här i den fysiska. I denna sistnämnda värld utgör det vi benämner "vikt" en helt dominerande faktor. Varje ting "väger" något och får sin plats i den fysiska tillvaron alltefter sin vikt. De mest förtätade materierna, det vill säga de som är koncentrerade på minsta möjliga utrymme, är tyngre än de som är fördelade på större områden. De tunga materierna blir därför underlaget eller, i ordets verkliga mening, "fundamentet" för de lättare.
      Eftersom all förtätning av materia är baserad på "känsloenergi", är alltså mer känsloenergi representerad i de tunga materierna än i de lättare. Men då "känsla" ju är en mental energi, det vill säga är en manifestation av medvetande, och detta i sin tur endast kan existera i kraft av "vilja", och "vilja" åter är detsamma som begär, blir det här tydligt att materiernas vikt, deras grad av förtätning eller förtunning, är uttryck för en motsvarande grad av begär, det vill säga en motsvarande grad av "viljande" eller "vilja". Det blir alltså här ett faktum att såväl den tunga graniten i jordens djup som de lätta molnen på himlen är produkter av ett levande väsens önskan, är viljeyttringar hos en "gudason". De fysiska materiernas variationer runt omkring oss, himlakropparnas tillblivelse, de lysande solarna, stjärntöcknen eller vintergatorna såväl i mikrokosmos som i makrokosmos och allt som i dag finns i dem, är uttryck för medvetandefunktioner baserade på tanke- och själsliv, lika naturligt och självklart som vårt eget hjärtas slag och vårt blodomlopp. Allt är medvetande. I sanning, det eviga ordet "Guds ande svävade över vattnet" blir här verklighet, blir till faktum, till vetenskap för det levande väsendet.