382. Alla fysiska väsen utan "kosmiskt medvetande" kan därför bara ha ett illusoriskt begrepp om den verkliga "fasta punkten" i tillvaron. Det som de således anser vara den "fasta punkten" för deras tillvaro, är i själva verket endast sådant som kan utgöra en "fast punkt" för deras fysiska kropp. Och väsendenas kunskap om livet kan endast bli en kunskap om förhållandet mellan deras fysiska kroppars materier och de fysiska materierna utanför dessa. Deras världsbild eller livsuppfattning, deras moral och föreskrifter, blir därför endast en insikt i och stimulering av de förhållanden som är eller anses vara mest fördelaktiga för att hävda eller bevara den fysiska kroppens position i förhållande till de omgivande fysiska materierna. Man uppfattar, förnimmer och upplever därför endast i mått och vikt, tid och rum. Man kan bara förnimma sådant som kan uttryckas i siffror. Jaget och dess "övermedvetande" utgör en evig realitet. Det kan därför inte uttryckas i tid. Då samma realitet inte heller kan väga något, eftersom "vikt", kosmiskt sett, är detsamma som manifestation av vilja, kan den heller inte uttryckas i rumsbeteckningar. (Alla former av fallande är ju som nämnts baserade på "klotjagets" vilja att upprätthålla materialisationen av sin fysiska kropp eller det fysiska klot som jordmänniskorna fått till hemvist, på samma sätt som cell- och organväsendenas samspel och oskiljaktighet i jordmänniskans fysiska kropp är baserad på hennes vilja till livet, omsatt till automatfunktion.) Eftersom "vikt" alltså är detsamma som manifestation av vilja och därigenom är ett frambringande "av" jaget, och således "inte är" jaget, kan den inte utgöra något som helst tyngd- eller viktmässigt uttryck för jagets själva natur.
      Då "vikt" således har frambringats av jaget, måste jaget ha existerat före vikten. Men då det har existerat innan vikten frambringades, kan det i sig självt inte "väga" något. Då ett tings "vikt" återigen är ett rums- eller platsförhållande mellan andra fysiska ting eller materier, befinner sig således jaget, som nyss nämnts, till själva sin natur helt utanför rummet. Rummet är likaså en produkt av jagets högsta identitet.
      Jaget i sitt högsta framträdande har således ingen som helst siffermässig analys. En sådan analys kan absolut endast gälla dess frambringanden. Utöver analysen av jaget som den eviga skaparen eller det eviga upphovet till det skapade, kan alltså ingen analys ges åt jaget, eftersom allt som över huvud taget kan uppstå i det levande väsendets medvetande absolut endast kan analyseras som denna skapares frambringanden. Skaparen själv är höjd över varje form av analys. Endast "det frambringade" har blivit till på basis av ett föregående tänkande och har sin grund i detta tänkande. Men då skaparen inte är en produkt av ett föregående tänkande, kan han inte ha sin grund i detta tänkande. Han skiljer sig från "det skapade" genom att han aldrig "har blivit" till, utan i all evighet "har varit" till. Varje ändamål eller avsikt är en produkt av honom och är inte identisk med honom. Härigenom uppenbaras således det levande väsendets högsta natur såsom absolut orörlig eller okränkbar. Dess över all materia absolut höjda gudomliga helighet är här ett faktum.