386. De levande väsendena i "den gudomliga världen" behöver alltså inte resa för att komma till vänner och bekanta eller för att komma till platser och tider. Det är endast i den fysiska världen som sådant förekommer, eftersom "resandet" i verkligheten bara består av en förflyttning av väsendets fysiska organism. Men då väsendet i den högsta världen inte använder sig av grov fysisk materia, utan har en organism av materia som lystrar direkt till tanken, och då dess övermedvetande är den "fasta punkten" för denna materia, kommer "resandet" i den himmelska världen just att upplevas eller förnimmas som en motsats till "resandet" i den fysiska världen. Detta innebär, att i spiralens högsta sfärer känner sig jaget som den "fasta punkten" i universum, samma förnimmelse som Guden måste ha. Det resulterar ovillkorligen i att inga rörelser kan beröra själva jaget, utan enbart materien. Följaktligen måste då all upplevelse bli att materierna, det vill säga världarna, väsendena, allt skapat, alla existerande ämnen, kommer till jaget, inte jaget till materierna. Detta är den högsta upplevelsen av majestät. Det är upplevelsen av att ha "fullbordat loppet", vilket i detta fall alltså betyder att ha tillryggalagt spiralens två avsnitt: "inveckling" och "utveckling".
      Väsendena här i "den gudomliga världen" kulminerar alltså i utvecklingens slutresultat. Här uppenbaras livets blomstring i sin allra högsta form. Materien lystrar till väsendets minsta bud och önskan. Dess skaparförmåga är kulminationen av fullkomlighet. Dess organism eller kroppsform kan här varieras i det oändliga. Väsendet har vuxit fram till den tankemanifestationens fullkomliga klarhet, den skapelsens renhet och förmågornas mångfald, som gör det till uppfyllelsen av det mål som Guden syftade till. Jo, gudasonen har här i ordets allra djupaste mening genom sin skaparkrafts välsignelse blivit "fruktsam" och genom sin organisms variationer "förökat sig", och genom att "vara ett med Fadern" "uppfyllt jorden" (lagarna) och därmed "lagt jorden under sig", det vill säga materien. I sanning, det levande väsendet framträder här helt och fullt som "Guds avbild", skapad "till att vara lik honom".