387. Att den här beskrivna världen, som i verkligheten är livets allra högsta tinnar, har kunnat bli så strålande som fallet är, beror naturligtvis också på den överflödande rikedomen hos en annan intellektuell förmåga, nämligen "minnesförmågan".
      Som framgår av symbolen, är "minnesenergin" mycket framträdande i "den gudomliga världen" och kulminerar sedan i nästa rike, "salighetsriket". Eftersom förmågan att använda denna energi inte är särskilt stor i den jordiska människans zon, är detta väsens kunskap om minnesförmågan i motsvarande mån begränsad. Den jordiska människans minneshorisont är av så ringa omfång, att dess gränser ligger ett gott stycke innanför det rums- och tidsområde som markerar gränsen för hennes nuvarande fysiska liv, det vill säga hennes fysiska kropps existenstid, som i Livets Bog också betecknas som "ett jordeliv".
      Då "minnet" är detsamma som förmågan att vandra fram och tillbaka i den upplevda tiden, är det här alltså klart att den jordiska människans förmåga att vandra fram och tillbaka i tiden är mycket begränsad. Detta väsen kan således inte ens vandra tillbaka till sin födelse eller övriga detaljer under de allra första åren av sitt nuvarande fysiska liv, ja, det kan inte ens erinra sig alla detaljerna från sitt liv en vecka eller en dag tillbaka. Då "minnet" som nämnts framträder helt annorlunda i "den gudomliga världen", i och med att det ju kulminerar i spiralens nästa rike, är det givet att väsendet här har en helt annan tillgång till att "återuppleva" det redan upplevda. Här finns ingen reinkarnation med besvärliga döds- och födelseprocesser som spärrar individens vandring tillbaka till tidigare upplevda mentala områden.
      Som tidigare omtalats, sker kroppsförnyelsen ständigt genom materier som lystrar till tanken, och födelse- och dödsprocessen försiggår endast som fullt medvetna, behagliga, viljekontrollerade materialisationer och dematerialisationer, varigenom väsendet som nämnts får förnimmelsen av "evig tillvaro". Genom sin minnesförmåga blir väsendet i "den gudomliga världen" alltså i stånd att återuppleva stora områden av tidigare upplevda tiders detaljer i denna "eviga tillvaro". Det kan alltså göra vidsträckta vandringar tillbaka i tiden. Detta gäller naturligtvis i synnerhet zonens ordinarie eller mest utvecklade väsen. Vad gäller den jordiska människan, som ju bara upplever "den gudomliga världen" på genomresa från det ena fysiska jordelivet till det andra, är förmågan att vandra tillbaka i tiden mer begränsad, även om hennes minne naturligtvis inte längre hindras av fysiska materier. Här i "den gudomliga världen" kan den jordiska människan således endast vandra tillbaka till några få tidigare livs områden, medan det ordinarie eller i denna höga sfär hemmahörande väsendet kan vandra tillbaka till hundratals av tidigare livs områden, för att i nästa rike, "salighetsriket" eller "minnesvärlden", kunna gå tillbaka i den innevarande spiralens hela tidsrum eller kretslopp.