390. De som inte kan följa med här, är de som inte kan se rättfärdigheten i "orättfärdigheten". De betraktar ännu sig själva som martyrer i förhållande till obehagligheterna i sitt öde och anklagar i viss utsträckning sina medväsen för att vara upphov till dem. De har ännu inte nått den hjärtats renhet, genom vilken de kan "se Gud". Men även deras tid ska komma. Även de ska bli "ett med Fadern", uppleva sitt livs evighet och sin egen storhet som tidens och rummets herre, allt i kraft av grundenergiernas eviga kombination i spiralen och de därpå baserade himmelska världarnas existens, som de i dag förnekar. Det är en lycka för dem att Gudomen inte tappat bort dem på samma sätt som de tappat bort Gudomen.
      Men det är inte bara förmågan att föra förfluten tid in i "nuet" som är utmärkande för "den gudomliga världen". Här finns också en utpräglad förmåga att föra in "framtiden" i detta "nu", men grunden till detta är för omständlig för att kunna återges här. Jag måste därför beträffande denna upplevelseform hänvisa läsaren till senare avsnitt av Livets Bog.