Salighetsväsendet lever i djup ensamhet eller i vila, när det gäller upplevelsen av medväsendena i den "yttre" världen, eftersom detta väsen endast kan förnimma i sin "inre" värld
396. Det levande väsendet har alltså inte under sitt uppehåll i "salighetsriket" något vaket medvetande vänt utåt mot den "yttre" världen.Då den omgivning som väsendet är medvetet om därför enbart utgörs av dess egna minnen från tidigare upplevda tider i spiralen, har det här inga medväsen.Det är ensamt i sitt väldiga rike.Det upplever här kontrasten till den "yttre" världen, där det inte kan existera utan att vara omgivet av medväsen, och där dess tillvaro i allra högsta grad är avhängig just av dessa medväsen."Salighetsriket" blir därigenom på sätt och vis en "vilozon" vad gäller umgänget och korrespondensen med medväsendena."Salighetsväsendet" lever således i djup ensamhet, enbart koncentrerat på sitt eget förflutna.