403. Men "salighetsväsendet", som har genomlevt hela spiralen, ser vidare in i sin egen inre gyllene värld. I sina "guldkopiors" överjordiska strålglans ser det genom sin egen minnesupplevelse det sexuella livets vidare förlopp. Det ser djurrikets undergång i sitt eget och sina andligt jämngamla medväsens medvetande. Det ser hur denna jämngamla skara av medväsen efter hand blir så talrik, och överträdelsen av de djuriska lagarna – trots dödsstraff, fängelse, skandalisering och hat – därmed så omfattande, att flocken måste börja ändra sina lagar, måste börja mildra dem till förmån för det nya riket. Och "salighetsväsendet" återupplever vidare i sin "inre värld" hur flockens eller samhällets väsen genom denna utveckling glider in i en zon, där de våndas i olyckliga äktenskapliga kärleksförhållanden. Den utbredda otroheten och de många giftermålen som följs av skilsmässor, visar att väsendena i hög grad redan har träffats av det nya rikets strålar och i själva verket inte längre är äktenskapligt normala. De har för länge sedan frångått den djuriska trohet i parningen som är betingelsen för det fullkomliga eller lyckliga äktenskapet. "Salighetsväsendet" ser också hur "abnormiteten" alltmer breder ut sig. Intressen för en mängd skaparprocesser i form av konst och vetenskap konkurrerar med äktenskapsintresset. De underminerar djurrikets speciella "hanväsen" och "honväsen", men de skapar "geniet". Ty inget "geni" och ingen som helst genial eller fullkomlig skapelse kan härröra från ett väsen, vars motsatta pol är hundraprocentigt latent. Senare kosmiska analyser i Livets Bog kommer att visa att detta sistnämnda väsen omöjligt kan existera på annat sätt än med ett allt uppslukande intresse för, och trofasthet mot, den äkta maken eller makan. Denne make eller maka är väsendets absolut enda himmel. Härutöver kan det endast använda sin förmåga och sina krafter i en enda riktning, nämligen i svartsjukans tjänst. Detta väsen är det fullkomligt naturliga kampväsendet. Om det har något intresse utanför det här nämnda, är det inte längre ett renodlat "djur". Då är det redan ett "abnormt" väsen, sett från djurrikets synpunkt.