404. Men även om denna "abnormitet" är baserad på himmelska krafter eller högre grundenergier i spiralen, såsom känsla och intelligens, visar dess resultat inte omedelbart på den nära ankomsten av ett himmelskt rike. Tvärtom tar det lång tid för väsendet att bli färdigt med sitt genom årtusenden och från oräkneliga liv nedärvda djuriska vanemedvetande. Eftersom denna medvetandeform är grundad på makt i stället för rätt, får "salighetsväsendet" nu i sin minnesvärld bevittna denna medvetandeforms allra högsta triumf. Genom sina högt utvecklade fysiska förmågor och sina därpå grundade omfattande kunskaper bringar den framskridna fostermänniskan sina ännu djuriska tendenser fram till en flammande kulmination. Då väsendet ännu inte har utvecklat särskilt mycket högintellektualitet, det vill säga ett sant vetande om universums kärleksmoral, kan dess moral endast vara den som uttrycks med orden: "Var och en är sig själv närmast." Och det är klart, att med en sådan uppfattning kan väsendets hela skapande och geniala uttryck endast bli till förmån för en förbättring eller utveckling av de djuriska kampmetoderna, vilket kommer att vara till fördel när det tillfredsställer sina egoistiska begär. Då dessa begär är riktade mot rikedom, ära och berömmelse, för att deras upphov därigenom ska kunna bli firade och dyrkade av beundrande medväsen, uppstår här grunden för avundsjuka, hat och förföljelse av likasinnade och därigenom konkurrerande medväsen.
      "Salighetsväsendet" ser vidare hur detta tillstånd slutligen blev allmänt och därigenom lade grunden till den skräckperiod av död och undergång som vi kallar "helvetet", som i sin tur resulterar i "den dräpande principens" undergång i väsendets medvetande och därmed gör dess identitet och födelse som "riktig människa" till faktum.
      Här upphör "salighetsväsendets" särskilda koncentration i sin "inre värld", för här börjar ju den fullkomlighet eller den sköna behagstillvaro som det blivit fullständigt mätt på genom sin nyligen genomlevda tillvaro i "den gudomliga världen". Vi måste här komma ihåg, att "salighetsväsendets" återupplevelse av spiralens lägre zoner i stor utsträckning ju bygger på dessa zoners kontrast till den överflödande ljusa himmelska värld som väsendet just lämnat på grund av sin hundraprocentiga mättnad på denna värld.