405. "Salighetsväsendet" skiljer sig alltså från den jordiska människan genom att tanken på de himmelska världarna inte kan ge det någon särskild inspiration eller glädje, utan snarare utgör koncentratet av tråkighet, och därför på sätt och vis är ett slags mörker. En sådan inställning är nästan ofattbar för den utvecklade jordiska människan, vars medvetandetendenser ju bärs av en obeskrivlig längtan efter ett högre och bättre medvetandetillstånd och en skönare och renare samhällelig värld, på grund av att hon är övermätt på sitt jordiska tillstånd eller upplevelsen av "den dräpande principens" skräckdetaljer i form av sjukdom, olyckor, krig och lemlästningar. "Salighetsväsendet" och den jordiska människan är således i sin längtan och sitt mål varandras kontraster. Den jordiska människan befinner sig i en "uppåtgående bana", medan "salighetsväsendet" är i en "nedåtgående bana" i spiralen.
      Hur vemodigt detta än må förefalla den av dräpande materier övermätta "uppåtgående" jordiska människan, kan hon dock, om hon äger högintellektualitet, inte undgå att känna sig lycklig över denna gudomliga anordning i universum, för utan den skulle livets eviga fortsättning vara en total omöjlighet.