422. Det är självklart att samma förhållande gäller för vår egen organism. Utan solenergi (sexualenergi) i denna, skulle vi ju omöjligt kunna uppleva den fysiska tillvaron. Men den vanliga människan ser inte här solenergin som fysiskt ljus, utan märker den i mentaliteten. Vad ska man säga om en hundraprocentig "förälskelse"? Är inte en sådan just kulminationen av en mobilisering av fortplantningsenergierna? Och visar det sig inte även här att det är längtansenergierna från "salighetsriket" som kommer till utlösning, när förälskelsen löper hela linan ut och resulterar i samlag och avkomma? Är inte denna avkommas inträde i den fysiska världen, dess fosterbildning och övriga fysiska tillblivelse, baserad på talangkärnornas manifestation, alltså längtansenergi omsatt till automatfunktion?
      Då automatfunktion endast kan existera som identisk med" A-vetande" och "B-vetande", vilket återigen är forntida vaket dagsmedvetet tänkande och handlande, måste denna avkomma alltså ha haft en sådan forntida tillvaro med vaket dagsmedvetande, i vilket en sådan längtan kunde uppstå. Att detta inte kan ha varit i en fysisk värld, blir uppenbart genom att längtan då inte skulle ha kunnat uppstå. Något man har, kan man inte längta efter, för detta att äga eller besitta är ju uppfyllelsen av en längtan. Det blir således här ett faktum att avkommans längtansenergier måste ha utgjort vaket dagsmedvetande i en värld som inte är fysisk. Enligt Livets Bog är ju denna värld "salighetsriket". Detta innebär alltså att den blivande avkomman i detta nu är dagsmedveten i "salighetsriket", vilket ju är detsamma som dess minnesvärld. I detta dagsmedvetna tillstånd framkallar alltså dess reaktion (extas) vid upplevelserna av "guldkopiorna" från dess tidigare fysiska tillvaro en längtan efter att komma tillbaka till den fysiska världen. Denna längtan i förening med extasenergin befruktar talangkärnorna. Resultatet av denna befruktning eller livgivning blir en energisvängning som kan skapa kontakt med "instinkt-" och "tyngdenergin" i dess yttre omgivning. Denna yttre "instinkt-" och "tyngdenergi" frambringas och anpassas av de redan fysiskt inkarnerade väsendena genom deras förälskelseenergis kulmination i samlaget. Om detta samlag resulterar i befruktning, betyder det alltså att det diskarnerade väsendets automatfunktion har funnit fotfäste i den fysiska materien och skapelsen. Resultatet av detta är den fysiska fosterbildningen i moderlivet. Och när detta foster utvecklats och blivit moget att födas, träder det diskarnerade väsendet således åter in i den fysiska världen. Denna process är alltså i absolut mening en solskensprocess. Energierna är absolut identiska med dem som utlöses genom det fysiska solskenet, bara med den skillnaden att de i det fysiska solskenet är makrokosmiska, medan de i sitt framträdande i vårt eget inre är mikrokosmiska. Men gemensamt för dem alla är att de utgör längtansenergier från "salighetsriket", omsatta till fysisk automatfunktion, var och en i sin spiral.