626. Hela vårt material här i avsnittet "Kosmisk kemi" har, som vi sett, utgjorts av tankar, idéer och analyser som uteslutande är ämnade att ge jordmänniskan upplysning om ett visst bestämt fält, nämligen hennes egen tillvaros gåta. Att detta problem är det absolut viktigaste, det mest aktuella för jordens mest framstående, utvecklade väsen, behöver väl knappast påpekas. Att det inte är det för alla jordmänskliga väsen, är också ett uppenbart faktum för varje normalt begåvad människa. Det finns ju en hel del människor som lever i tron att de redan funnit livsmysteriets verkliga lösning i form av tron på Jesus Kristus eller någon annan av jordmänsklighetens stora ledare, liksom det finns människor som lever i det rakt motsatta tillståndet – de tror inte på någonting alls, de förnekar allt som de själva inte kan förstå. Och här har vi alltså grunden till den samlade jordmänskliga tanke- eller medvetandesfärens kosmisk-kemiska sammansättning. Det jordmänskliga tankeklimatet utgör alltså i hög grad en reaktion mellan de olika tankeinställningarna eller uppfattningarna om själva livet eller tillvaron hos de här nämnda två slagen av väsen. Det är klart att tankarna och handlingarna hos dessa måste bli högst olika, alltefter upphovens olika inställning till livet. De troende tror att de har livsgåtans lösning och anser sig berättigade att vara auktoriteter och moralbestämmande för alla sina medväsen. Och förnekarna tror att de andra behärskas av övertro och anser sig själva vara de verkliga auktoriteterna med rätt att fastställa jordens morallagar. Och så finns det slutligen en tredje kategori, vars väsen varken tror eller förnekar, utan i stället verkligen förstår. Dessa är de sanna visa och framstår i kraft av sin höga livskunskap som verkliga moralauktoriteter.
      Då de två första kategoriernas väsen utgör jordmänsklighetens stora flertal, medan den tredje kategorin endast existerar som en liten minoritet, är det givet att reaktionen från de två förstnämnda kategorierna i jordmänsklighetens medvetandesfär eller mentala värld i motsvarande grad överlägset dominerar. Och då de visa människorna inte begagnar sig av brutal makt, utan i kraft av sin stora förståelse av allt är toleranta och kärleksfulla, blir deras tankeutlösning något som inte kan blandas med de två förstnämnda kategoriernas tankeströmningar. Först när det uppstått ett slags jämvikt mellan dessa, kan det börja bli kontakt med de visas tankeströmningar.