631. Medan medvetandeformen för "känsloklimatets" individer i särskild grad är baserad på "tro", det vill säga på andra väsens berättelser, på "dogmer", traditioner, skick och bruk, mer än på instuderad intelligensmässig analys, så är medvetandeformen för "intelligensklimatets" väsen mer baserad på intelligensmässig dokumentation än enbart tro på andra väsens utsagor. Men då "intelligensklimatets" väsen inte har "förmåga till kosmiska sinnesupplevelser", blir deras konstaterade fakta endast identiska med de realiteter som kan förnimmas eller upplevas, vägas och mätas på rent elementärt fysiskt sätt. De vill därför inte alls höra talas om problem eller fält i tillvaron som ligger på ett högre plan än dessa fysiska fakta eller företeelser. Inget av allt det som ligger över dessa ting kan de själva förnimma. De har därför endast tillgång till sådant genom andra väsens berättelser. Men då de inte kan "tro", måste de av naturen vara födda "skeptiker", "tvivlare" och "förnekare" av allt andligt eller kosmiskt livs existens. De förnekar då också "odödlighet" och "reinkarnation". De är absolut immuna mot "livsmysteriets" verkliga lösning. Deras medvetande kan endast inriktas på livets dagliga materiella problem. Men på detta område kan de bli ganska skickliga. De främsta bland dem kan således mycket väl bli framstående vetenskapsmän på rent materiella områden. De stora strategerna och härförarna finner vi också i denna zon. Men då deras intelligens eller analysförmåga således måste stanna vid livets fysiska gränser, saknar de överblick över själva världsstrukturen. Och deras analyser och vetande kan därför bara räknas till den verkliga andliga vetenskapens första späda, elementära början. Men det är, som nämnts, endast de främsta av detta klimats väsen som på så vis kan betraktas som forskare eller vetenskapsmän. Den övriga, stora delen av denna grupps väsen använder sin intelligens enbart till förmån för tillfredsställandet av sina speciella materiella begär. Och på detta område har många av dem nått en utomordentlig skicklighet, ja, till och med blivit genier. Eftersom de inte alls tror på några högre föreskrifter om återgäldning eller andligt ansvar för sina handlingar, utan enbart accepterar den materiella analys som är tydlig och klar och som förefaller mest fördelaktig för dem, nämligen att "var och en är sig själv närmast", kommer deras genialitet i stor utsträckning att bestå i omfattande ekonomisk plundring av andra människor såväl inom som utom den juridiska lagens råmärken. I detta tankeklimat finner vi de mest fenomenala "svindlarna" eller "bedragarna", de största kallt beräknande "förbrytarna" och "gangstrarna". "Rofferi" och "banditväsen" utgör således en stor del av detta tankeklimats atmosfär.
      Som vi här har sett, är inte något av de två beskrivna tankeklimaten fullkomligt. Tvärtom är de båda predestinerade att skapa disharmoni eller befordra "den dräpande principen". Medan "känsloklimatet" i sin sfär rymmer väsen som kosmiskt sett är ovetande och därför måste upprätthålla sin tillvaro genom tro, vilket är detsamma som suggestion, så rymmer "intelligensklimatet" i sin sfär väsen som visserligen också kosmiskt sett är ovetande, men ändå har så mycket begynnande elementärt materiellt vetande, att de kan börja upprätthålla sin tillvaro med detta.
      Medan de förstnämnda väsendena har ett mycket blomstrande eller frodigt, men "konstgjort" och ointellektuellt andligt liv, är de på det materiella området av en motsvarande mindre framträdande natur. Ja, de betraktar emellanåt materialistiska företeelser som "syndiga" eller i bästa fall som något nödvändigt "ont". Med "intelligensklimatets" väsen är det tvärtom. Dessa har inget realistiskt högre andligt liv, i och med att de inte kan acceptera företeelser som ligger utanför fysisk vägnings- och mätningskontroll. Däremot har de en alltför våldsam medvetandemässig inställning till det rent materialistiska, som de betraktar som "allena saliggörande". Dessa väsens högsta tankeliv sträcker sig alltså inte upp över den fysiska horisonten. Och då hela livsmysteriets lösning så att säga ligger bortom denna horisont, kan de omöjligt dokumentera sina materiella realiteters absoluta förhållande och plats i livets stora fundamentala kretslopp eller spiralen. De slutledningar som de därför måste dra av de materiella realiteternas yttersta konsekvenser eller förbindelse med världsalltets kosmiska liv, skapar inte alls något högre andligt liv hos dem, eftersom de endast är i stånd att föreställa sig materiella slutfacit i mått och vikt. De kan därför bara tillägna sig idel "döda" facit. De kan inte ur materiella fakta dra ut några högre facit i form av "livsyttringar". Och världsalltet blir därför inte någon "levande" värld för dem. De kan inte föreställa sig liv i annan form än deras egen materiella form, och hemfaller därför mycket ofta åt föreställningen att de själva och medväsendena här på jorden är livets enda verkliga uttrycksformer. Världsalltet blir för dem en död värld, en omätlig öken av energi, rörelse och skapelse – utan en skapare. Och då den yttersta konsekvensen av detta måste bli att det är det döda som skapar det levande, det skapade som skapar skaparen, huset som skapar byggmästaren, brödet som skapar bagaren osv., kan väsendena inom denna grupp omöjligt betecknas som verkligt "intellektuella".