Martinus: Livets Bog, del 2, st 632

632. Här har vi alltså sett två stora tankeklimat som omöjligt direkt kan ge sitt upphov "intellektualitet". Såväl "intelligensklimatet" som "känsloklimatet" ger sitt upphov konstgjort och ofärdigt medvetande eller ett illusoriskt andligt liv. Det är således absolut uteslutet att man kan få överblick över livet eller världsalltets struktur och eviga kosmiska framträdande genom dessa två tankesfärer. Men det betyder naturligtvis inte att dessa klimat skulle sakna goda sidor. De utgör tvärtom, var för sig, den absolut lämpliga andliga eller medvetandemässiga näringen för väsen som passar in i "den dräpande principens" zon i spiralen. De kan utlösa tillfredsställelse för alla de materiella begär som väsendena har i denna zon, liksom de kan ge dem alla de erfarenheter som behövs för att skapa en längtan hos dem mot högre sfärer med skönare ljus och större kärlek.
Och då det är dessa två stora tankeklimat som överskuggar och behärskar den jordmänskliga mentala sfären, är det inte så märkligt att denna sfär ännu inte kan betraktas som en "intellektuell" sfär, utan måste vara en zon som representerar ett hav av övertro och materialism. Den är en himmelssfär, i vilken man, på grund av sin bristande förmåga att se "livsyttringsfacit" i kosmos, tror på eller dyrkar döden i stället för livet, en mörk och trist nattzon, där reaktionerna på misstagen måste vara mångfaldiga och de åtföljande besvikelserna, smärtorna och lidandena måste vara dominerande och göra sfären till hemvist för "gråt och tandagnisslan".

Föregående

Nästa