1015. Då de övriga siffrorna ska uttrycka motsatsen till detta existerande oförnimbara, ska vara en beteckning eller ett uttryck för "det begränsades" terräng eller område i en given situation, måste således en "talsats" eller "siffersats" uttrycka både "det oändliga" och "det begränsade". Den måste uttrycka att "det begränsade" sträcker sig från "oändlighet" till "oändlighet". Och det är detta som sker när vi till exempel skriver: 01. Nollan betyder då "oändligheten" eller "det namnlösa", medan ettan betyder "det begränsades" område i en viss situation. Men då "det begränsade" inte är "evigt" utan "timligt", inte är någon "fast punkt" i absolut mening, utan är "rörelse", något som kan förändras, kan det som en motsats till "det oändliga" skifta situationer. För att de olika situationerna ska kunna markeras, måste dessa ges olika uttryck. Dessa olika uttryck har vi i de övriga siffrorna. Om vi skriver 02, har vi därmed markerat att "det begränsade" framträder i en annan situation än den som vi markerade med 01. Detsamma gäller när vi skriver 03, 04 osv. Att vi utelämnar nollan beror ju bara på att vi alla är överens om vad dessa siffror eller tal betyder, varför vi inte alls behöver erinras om den "oändlighet" som de gör timlig eller är en materialisation av. Det är ungefär detsamma som när vi i bokstavsspråket till exempel förkortar ordet kronor till kr eller kilogram till kg.