1021. Läst uppifrån och nedåt, anger sifferserierna i kolumnerna till vänster om nollkolumnen en uppräkning av själva kretsloppen. Även i denna uppräkning kommer vi till siffran 9 och måste fortsätta med noll igen, varvid vi kan bevittna att talsystemet i fortsättningen skapar helt nya kretslopp. I dessa kretslopp blir alltså de föregående kretsloppen endast enheter. Det är sådana nya avsnitt vi har markerat med bokstäverna G, H, I, J, K, L, M, N, O, P. Vart och ett av dessa nya avsnitt utgörs alltså av tio kretslopp eller tio hela omgångar i nyttjandet av sifferalfabetet. Varje enskild sådan omgång utgör alltså bara en enhet i det nya avsnittet. Dessa enheter uppräknas alltså i den lodräta sifferserien i B-kolumnen, närmast till vänster om nollkolumnen. (Se G-avsnittet.) Men även i denna räkning kommer vi som nämnts till siffran 9 och måste om igen börja använda siffran 0. Och när vi passerat en omgång i räkningen av dessa enheter, måste vi också i denna räkning markera detta genom att sätta en etta framför nollan. Och vi får här alltså till vänster om nollan talet 10. Men 10, det vill säga ett och noll, framför den ursprungliga nollan, som ständigt utmärker utgångspunkten eller räkningens centrum eller "fasta punkt", blir ju till det talbegrepp som vi benämner 100. (Se H-avsnittet.) Med talet 100 uttrycker vi alltså, att vår räkning representerar en omgång av sifferalfabetet för räkning av kretslopp, vars enheter består av de enskilda talen eller siffertecknen. Det är dessa sistnämnda kretslopp som vi ser till höger om nollrubriken inom de vågräta linjerna. Då dessa kretslopp är de första i räkningen, betecknar vi dem som "kretslopp av första graden". Men då 100 således i sig självt utgör en omgång i nyttjandet av sifferalfabetets tio siffertecken i räkningen av kretslopp, måste också 100 betecknas som ett "kretslopp". Det är ett sådant kretslopp vi ser i G-avsnittet. I detta kretslopp utgör de vågräta kretsloppen eller kretsloppen av första graden (utmärkta med T) var för sig en enhet. Räkningen av dessa sistnämnda kretslopp äger rum lodrätt i B-kolumnen. G-avsnittet utgör således som nämnts 10 av dessa kretslopp och blir därigenom självt ett kretslopp av större format än kretsloppen av första graden. Vi kallar därför här ett sådant avsnitt för "kretslopp av andra graden". Men 10 av dessa kretslopp, det vill säga talen från 0 till 999, bildar ett ännu större kretslopp. Detta kallar vi "kretslopp av tredje graden". I ett sådant kretslopp utgör alltså varje enskilt kretslopp av andra graden endast en enhet. Räkningen av kretsloppen av andra graden återfinns lodrätt i C-kolumnen. Och det är dessa kretslopp som är markerade i avsnitten G, H, I, J, K, L, M, N, O, P. Men 10 av dessa kretslopp bildar som nämnts kretsloppet av tredje graden. Detta sträcker sig som nämnts från 0 till 999 och återfinns i Q-avsnittet samt räknas lodrätt i D-kolumnen. Men på grund av talsystemets upprepningsprincip bildar 10 kretslopp av tredje graden också ett kretslopp. Det första av dessa kretslopp sträcker sig från 0 till 9 999 och återfinns i R-avsnittet samt räknas lodrätt i E-kolumnen som "kretslopp av fjärde graden". 10 av dessa stora kretslopp skapar återigen större kretslopp, varav det första sträcker sig från 0 till 99 999 och återfinns i S-avsnittet samt räknas i F-kolumnen som "kretslopp av femte graden". På samma sätt som talsystemets struktur här har skapat kretslopp av högre grader, fortsätter naturligtvis denna struktur i det oändliga med att skapa allt större sådana kretslopp. "Kretslopp av sjätte graden" är detsamma som 1 000 000, "kretslopp av sjunde graden" är lika med 10 000 000, "åttonde graden" är 100 000 000 osv. För varje siffra som räkningen tillfogar på vänstra sidan av den ursprungliga nollan, uppstår ett kretslopp av en högre grad. Och så genial är talsystemets struktur, att vi på detta sätt kan hålla på och räkna och räkna utan att någonsin komma fram till det absolut sista talet. Och som vi ska se i fortsättningen, visar sig detta talsystem också vara utan absolut "början".