Martinus: Livets Bog, del 3, st 1024

1024. Vad är det då för "mystik" som ryms i talsystemet? Ja, är det inte just att systemet, som vi nu ska se, i sig rymmer hela det levande väsendets och därmed livets kosmiska analys?
Vi har redan sett att nollan är talsystemets "fasta punkt". Utifrån nollan placeras de övriga siffrorna och får sin speciella betydelse, allteftersom de sätts till höger eller vänster om nollan. På tablån ser vi att nollan bildar en självständig kolumn. Denna är betecknad med bokstaven A. Vid den första nollan upptill börjar systemet. Detta betyder alltså att det börjar vid den "fasta punkten" eller jaget. Men så gör ju även det levande väsendets jordeliv. Innan detta väsen riktigt är att räkna med på det fysiska planet, måste det ju "födas". Dess tillvaro före födelsen måste vi därför beteckna som dess "nolltillvaro". Efter denna födelse lever det vidare dag efter dag, år efter år, och "utvecklas". Men vad vill det säga, att det "utvecklas"? Betyder det inte att det lägger alltfler upplevelser bakom sig, samlar fakta och erfarenheter inom sig? Men är inte detta just detsamma som en "hopräkning"? Fortsätter då denna "hopräkning" framåt i en rät linje, det vill säga har väsendet ständigt samma fysiska uttrycksform, samma organism, samma tankar, samma sinnelag framöver i all evighet? Nej, absolut inte. Väsendet möter den så kallade "döden". Och dess fysiska tillvaro sägs därefter ha upphört. Men då kan den alltså endast uttryckas genom "noll". Och en tillvaro eller manifestation som går från "noll" och genom en manifestation återigen till "noll", är ju ingenting annat än en uppfyllelse av det som uttrycks i talserien från 0 till 9. Det är ett "kretslopp av första graden".

Föregående

Nästa