641. Betraktar vi jordmänniskans mentalitet, kan vi se,
att det som kulminerar eller har kulminerat i hennes medvetande är "den dräpande principen", eller med andra ord allt som hör hemma under begreppen disharmoni, smärta, lidande, "helvete" eller "mörker".
Iakttar vi djuren, ser vi
att dessa väsen ännu inte alls har bringat "helvetet" till kulmination eller "mättnad" i sitt medvetande, utan tvärtom är på väg fram emot denna kulmination.
För växtrikets väsen är "helvetet" eller "den dräpande principen" något som ännu huvudsakligen bara är detaljer vid den avlägsna horisonten föröver.
Det kan dock konstateras att hungern eller längtan till "den dräpande principens" manifestationsformer är det som leder växten.
Vi ser hur den utvecklas till att ta "den dräpande principen" i sin tjänst.
Ja, vi ser till och med övergångsformer där växten är lika mycket djur som växt.
Vi kan alltså på växt- och djurväsendenas mentalitet och liv se, att den enda mentala hunger som det kan vara tal om att tillfredsställa i dessa väsens zon, är hungern efter upplevelsen av "den dräpande principens" domäner.
Men ett kretslopp kan som nämnts endast existera som en kulmination av två kontraster.
Vi saknar därför här den del av kretsloppet där motsatsen till "den dräpande principen" kulminerar.
Hos den nu levande väsensart som vi kallar jordmänniskor ser vi ju också att det blir alltfler väsen, för vilka idealet, begäret, lusten eller längtan inte längre är "den dräpande principen".
Tusentals väsen kan inte längre vara krigare, jägare, slaktare eller skarprättare, och deras ledande eller auktoriserade religioner är alla så att säga baserade på att utveckla humanitet och kärlek till nästan.
Denna humanitet och kärlek till nästan är ingenting mindre än själva början till kretsloppets eller spiralens kontrast till "den dräpande principen".
Humaniteten eller kärleken till nästan är således det nya föremålet för den framskridna jordmänniskans kosmiska begär.
Hon har passerat kulminationen av "den dräpande principens" zon.
Hennes ideal kan endast vara kontraster till allt mörker.
Hon är på väg in i spiralens ljusregioner, det vill säga in i spiralens intellektuella sfär.
Själens ljus är ju "intellektualitet", liksom dess mörker är detsamma som "primitivitet".
Medan den primitiva sfären av spiralkretsloppet, som nämnts, utgörs av de fysiskt synliga rikena eller zonerna – växtriket samt djurriket, till vilket också den jordiska människan hör – så utgörs den intellektuella sfären, som läsaren redan vet, av zonerna människoriket, visdomsriket, den gudomliga världen och salighetsriket, vilket sistnämnda rike sänder sina strålar eller krafter in i den fysiska världen och där åstadkommer den realitet som vi kallar "mineralriket".
Symbol nr 10
Kretsloppsprincipen
Tillbaka till startsidan
Föregående