648. Vi har alltså här fått ett par exempel på att det finns sidor hos den jordmänskliga naturen som inte låter sig ändras, vare sig genom "förförelse" eller "uppfostran". Det är självklart att det finns mycket mer att säga om dessa saker, liksom att det i den dagliga tillvaron finns en stor mängd påvisbara realiteter som inte hör hemma i jordelivskretsloppet, utan endast framträder som stadier i ett högre kretslopp. Men dessa realiteter hör samman med senare analyser i Livets Bog. Här har vi berört dessa företeelser endast för att påvisa att jordelivskretsloppet avslöjar många realiteter av sådana dimensioner, att deras tillblivelse krävt så lång tid att det går långt utöver vad ett enskilt "jordelivskretslopp" representerar. Dessa realiteter, som visar sig varken vara påbörjade eller bli färdigbyggda inom ett enskilt jordelivskretslopp, står alltså som orubbliga bevis för att det levande fysiska väsendet måste överleva sitt jordelivs "höst" (sin ålderdom), måste gå in i en ny "vinterzon" (barndomen), för att därifrån påbörja ett nytt jordelivskretslopp, i vilket realiteterna i fråga kan nå ännu ett stycke på väg mot att bli färdigutvecklade.
      Det fysisk-animaliska levande väsendet måste således under sitt jordelivskretslopps "höst" mista en hel del av de realiteter som hör till det enskilda jordelivskretsloppet, det vill säga de realiteter vars kretslopp inte sträcker sig över större distanser än att de kunnat avverkas under ett enda jordeliv. Det som följer med över i det nya kretsloppet är endast sådant som inte kunnat nå sitt slut eller sitt kretslopps fulländning inom loppet av ett enskilt jordeliv. Liksom boken och flera andra träd fäller sina löv om hösten, eftersom lövens kretslopp då är avslutat, men däremot tar med sig roten och stammen över i ett nytt kretslopp för att nästa vår återigen få en stor praktfull lövkrona, så måste även det animaliska väsendet i sitt jordelivskretslopps "höst" fälla sin "lövkrona", det vill säga sin fysiska kropp. Denna har då nått slutet i sitt kretslopp och tar endast "roten" och "stammen", det vill säga ödeselementet och medvetandestadiet, med sig till ett nytt jordelivskretslopp, eftersom dessa två företeelser representerar kretslopp, vilkas närvaro före och efter den fysiska kroppens existens och tillblivelse är lika nödvändiga som lövträdets rot och stam är nödvändiga före och efter en trädkronas tillblivelse för att denna över huvud taget ska kunna existera och förnyas varje vår.
      Det animaliska väsendet har således liksom det vegetabiliska väsendet sin "bladlösa stam" och sitt "vintertillstånd", som av den utvecklade forskaren på sätt och vis kan iakttas på det fysiska planet. Det vi kallar "ålderdom" är alltså bara "bokkronans" vissnande och fall för höstens stormar och vinterns begynnande nattfrost, överfört på växtväsendets animaliska stadiums kretslopp. Det vi kallar "döden" är bara vinterns snöfall och rimfrostens iskristaller som illuminerar de bladlösa grenarna under vinternattens vila.
      Men under det vita täckets frid, inne i trädets rot och stam, arbetar sig safter och näringsämnen fram mot skapandet av "en ny vår". Ödeselement och talangkärnor strävar ofelbart mot framträdandet av ett nytt fysiskt livs skaparflöde. Och se, en vacker dag överskuggas den stilla stammens bladlösa grenar åter av en ny praktfull lövkrona. Göken hörs åter gala i fjärran, vårsolen glittrar i den tysta skogstjärnen och lärkan sjunger högt i skyn över de gröna markerna. På Guds eviga befallning "Ljus, bli till!" uppstår den "döde" gudasonen till ett nytt fysiskt jordeliv. "Vintern", "döden", "vilan", är överstånden. Livet vänder tillbaka. Kretsloppet fortsätter. Genom den uppståndne gudasonens nya fysiska kropp strålar Guds ande vidare, in genom tiden och rummet, ut över världar, solar och vintergator.