Martinus: Livets Bog, del 3, st 650

650. I överensstämmelse med detta blir "vintern" inom dygnets kretslopp identisk med tiden från midnatt till soluppgång, vilket ju är detsamma som det vi kallar "natt". Här har vi därför också den kallaste tiden på dygnet. Och under denna tid befinner sig livet som allra mest i ro och vila. Människorna sover. Deras kroppar utgör, mentalt sett, de fysiska bladlösa grenarna och stammarna som ska "överleva" "vintern" och vid "vårens" ankomst åter bringas att utveckla sina mentala "lövkronor" eller sitt dagliga medvetandeliv. Men över det tryggt sovande väsendet vilar en atmosfär från "salighetsriket". Här råder samma vila, ro och frid som över vinterns vita snömarker, frusna sjöar och bäckar.

Symbol nr 10

Kretsloppsprincipen

Föregående

Nästa