657. Men en organisms mikroväsen kan även på annat sätt få sin tillvaro störd, ja, kan till och med i viss utsträckning helt mista sina livsbetingelser på ett eller annat område. Sådana störningar uppstår om organismen råkar ut för större eller mindre skador. Skadorna kan naturligtvis vara så stora att organismen helt går under. Men ligger de under denna gräns, kan de i svåraste fall efterlämna livslång invaliditet, medan de i lättare fall är av tillfällig eller övergående natur. Det är ofrånkomligt att en invaliditet i svår form gör att tillvaron eller livsbetingelserna blir hårdare och svårare för mikroväsendena än de skulle ha varit utan invaliditeten. Vid mindre former av invaliditet kan det obehag som invaliditeten förorsakar helt eller delvis övervinnas på konstgjord väg vad gäller mikroväsendena. Dessa kommer således att kämpa med detta obehag och kommer därigenom in i en forcerad utveckling eller får större utvecklingsmöjligheter än vad som annars skulle ha varit fallet. Och att vi tagit upp detta problem här, beror på att jordmänniskorna, som vi nu ska se, i sin egenskap av mikroorganismer i jordorganismen just befinner sig i en sådan situation. Jordorganismen har en liten "invaliditet", och obehagen av denna är jordmänniskorna i någon mån i färd med att övervinna på konstgjord väg. Vi ska därför här begagna tillfället att se vad en sådan invaliditet i sitt slutfacit kan åstadkomma för mikroväsendena och hur den just med detta sitt facit går upp i alltets stora slutfacit: "Allt är mycket gott."