659. Som vi alltså har sett, måste den del av den jordmänskliga tillvaron som inte stämmer överens med dygns- och årskretsloppets tidsområde upprätthållas artificiellt här på jorden. Att detta omfattande artificiella upprätthållande endast har kommit till för att utgöra ett värn mot lidande, är ett faktum för varje kulturmänniska. Men då det således i jordorganismen finns ett framträdande lidande som människorna måste värja sig emot, måste kämpa för att övervinna, blir det också ett faktum för den utvecklade forskaren att axellutningen och det därmed sammanhängande tillståndet hindrar jorden från att befinna sig i sitt naturliga läge eller rätta förhållande till solsystemets centrum. Om det inte förhöll sig på det sättet, skulle jordens mikroväsen inte ha haft några som helst andra besvärligheter att övervinna än de allmänna problem som uppstår i kampen med övriga medväsen om existensberättigandet. Det skulle inte alls existera någonting sådant som att makroväsendets organism i sig själv utgör en fara för dess normala mikroindivider, så att dessa till och med måste kämpa mot denna organism för att kunna behålla sin rättmätiga plats i dess inre. Att jordmänniskorna just presterar en sådan kamp, är också ett mycket påtagligt faktum. Hur skulle det nuvarande, högt utvecklade kulturmänniskosamhället annars kunna representera en sådan i dess normala tillvaro någorlunda dräglig existens, om det inte efter hand hade lärt sig att på konstgjord väg övervinna de besvärligheter som moder jord genom sin egen ödesvågs onåd åsamkat sin organism? Hur skulle det ha varit möjligt för detta samhälle att utan denna kamp skapa livsrum på sådana platser på klotet där naturen är ogästvänlig? Är det inte just denna kamp som för detta samhälle gjort utomordentligt stora områden av jordens kontinenter beboeliga, tjänliga för dess höga kulturella utveckling och manifestation? Till vad glädje skulle dessa zoner ha varit för samhället, om man inte uppfunnit sådana ting som kan neutralisera verkningarna av makroorganismens olägenheter? Skulle det inte då enbart ha existerat primitiva livsformer, robusta, håriga apmänniskor eller grova djuriska naturmänniskor, som liksom djuren kunde leva i hålor eller på annat barbariskt sätt kunde motstå de tempererade zonernas häftigt skiftande årstider på de områden där man nu finner jordens förnämsta uttryck för intellektuellt kunnande? De som inte kunde motstå de kallare zonernas dräpande klimat hade ju då måst uppehålla sig i ekvatorialzonen, som inte heller är särskilt gynnsam, eftersom besvärligheterna där närmar sig den motsatta ytterligheten. Där är värmen något för hög i förhållande till människans kroppstemperatur. Och hela det kulturella liv som nu behärskar världen i de tempererade zonerna skulle inte heller ha kunnat uppnå någon blomstring, om inte mikroväsendena själva genom sin uppfinningsrikedom och sitt tekniska kunnande haft förmågan att bygga upp ett värn mot klimatets väldiga onåd.
      Att den jordmänskliga tillvaron nått en så hög standard av tekniskt kunnande, beror uteslutande på den omständigheten att jordmänskligheten har måst bygga hela sin existens på artificiell grund i permanent kamp mot följderna av jordaxelns lutning.