661. Som bekant intar jordaxeln en viss lutning i förhållande till det plan i vilket jordens bana löper kring solen. Om denna lutning inte existerade, utan jordaxeln stod fullständigt lodrätt i detta plan, skulle jorden vara helt i kontakt med solen. Och den omtalade invaliditeten i jordorganismen skulle då ha varit en omöjlighet. Det skulle visserligen ha existerat en svag antydan till årstider, och det skulle ha varit något för varmt i ekvatorialzonen och något för kallt i polartrakterna, men i hela den tempererade zonen, alltså den zon som i verkligheten är avsedd att vara hemvist för jordens intellektuella eller mest framskridna mikroorganismer, skulle det råda en evig sommar, representerande ett klimat som genomsnittligt skulle vara som vårt nuvarande bästa septemberklimat. Dag och natt skulle vara tolv timmar långa under hela året och över hela jordklotet. Och människornas mentala kretslopp skulle således vara helt i kontakt med såväl dygnskretsloppet som årskretsloppet. De behövde alltså inte utsträcka sitt eftermiddagsframträdande till nattens domäner. Det skulle finnas tillräckligt med solljus för deras energiutveckling, och alla slags bostads- och värmeproblem skulle avsevärt reduceras. Utvecklingen skulle kännas mycket lättare, för den dräpande principen skulle ju också vara reducerad och bara komma till uttryck i den kamp som nödvändigtvis måste stå mellan väsendena inbördes i kraft av deras ännu djuriska sexualitet med åtföljande parningsdrift och själviskhet.