674. Inte underligt därför, att de levande väsendena i sin djupaste natur är inställda på detta. Vi ser hur de primitiva människorna, som ännu lever i tänkandets späda stadier, alla utan undantag är inställda på att naturen är uttryck för ett eller flera sådana kosmiska väsen. De ser "andar" i träd, stenar, berg, i sol och måne etc. De "tror" på en "gud" eller "gudar". Och de skiljer sig från de "kosmiskt medvetna" väsendena endast genom att dessa inte längre "tror", utan "ser" eller upplever det som faktum att naturen just är medvetandeuttryck för stora organfunktioner, är organismer för stora väsen. De "kosmiskt medvetna" ser att vi alla befinner oss som mikroväsen i en större organism, vars upphov måste förhålla sig gentemot oss som vi förhåller oss gentemot de former av mikroskopiskt liv som vår egen organism består av. De ser således att organismer endast kan existera såsom bestående av organismer. Livet representerar organismer inuti organismer och på så vis väsen inuti väsen, fortsättande i det oändliga. Och genom hela denna oändlighet, denna ocean av organismer, ser de kosmiska väsendena sammanhängande principer som avslöjar denna oändlighet som ett enda allomfattande levande väsen. Detta väsen är, som redan flera gånger påpekats i Livets Bog, den enda absoluta, sanna Gudomen.
      Vi ser således att den primitiva människan och den mest intellektuella människan befinner sig på nästan samma våglängd. Båda parter uppfattar alla energiutlösningar som "livsyttringar". Det är bara på mellanstadierna mellan dessa två kategorier som man uppfattar energiutlösningarna i mått- och viktfacit eller är begravd i den ändlösa orsak och verkan-kedjan. Hos dessa väsen, som ju befinner sig längre fram i spiralkretsloppet än naturmänniskan, är följaktligen det från föregående spiral nedärvda "kosmiska medvetandet" helt degenererat och befinner sig i sitt latenta stadium. Det betyder att dessa mellanstadieväsen är så långt borta från upplevelsen av Gudomen som det är möjligt. De är längst bort från det andliga livets traditioner. De har så att säga mist all dagsmedveten förnimmelse av Gudomen. De har därför ingen som helst förmåga att "tro". Deras viljeförande faktor är intelligensen. Eftersom de på grund av sitt "kosmiska medvetandes" latens endast kan uppleva fysiskt, kan de med intelligensen endast uppfatta fysiska företeelser och måste därför förneka allt i naturen som ligger över det fysiska planet, allt som inte kan förnimmas fysiskt, vägas och mätas. Och vi har här det egendomliga väsenstillstånd, där man mitt i livets manifestationer eller orubbliga tillkännagivanden, ja, till och med i strid med sitt eget livs verklighet, förnekar – om än omedvetet – detta livs existens. De mått- och viktfacit som man är specialist på att skaffa fram, verkar inte till förmån för livet, utan för döden. De skapar den materialistiska medvetandeinställningen.