678. Det som i synnerhet är en gåta för den utvecklade människan eller begynnande sanningssökaren är frågan om lidandet, mörkret, alla förekommande besvärligheter i den dagliga tillvaron, sjukdomar, olyckor, krig, arbetslöshet och alla åtföljande svårigheter samt hat, avundsjuka, olycklig kärlek, olyckliga äktenskap, övermått av rikedom och dominerande fattigdom osv. Alla dessa företeelser kan verkligen för det ärliga och rättfärdighetstörstande väsendet te sig som en enda stor orättfärdighet. Men den utvecklade eller framskridna kulturmänniskan vägrar tro att orättfärdighet, hat och lidande i verkligheten är livets slutliga facit, samtidigt som hon inte är i stånd att på egen hand finna rättfärdigheten och därmed kärleken i livets egen, till synes så mörka, uppenbarelse. Därför framträder denna uppenbarelse för henne som ett till synes oöverskådligt mysterium. Och hennes medvetande ropar mot himlen: "Vad är sanning?"
      Det som alltså är ett mysterium eller en gåta för den utvecklade kulturmänniskan, är således alla de mörka företeelserna i världen, som tillsammans utgör vad vi här i Livets Bog kallar "den dräpande principen". Denna princip betecknas i bokens symbolik med orange färg. Det är alltså denna princip som i själva verket är den stora frågans brännpunkt. Och det är därför som vi har använt denna färg för symbolens yttersta rand. Denna ska nämligen beteckna mörkret och lidandet. Innanför denna rand ser vi en med gul och grön färg täckt solfigur. Denna ska beteckna själva livet. Utan solen skulle ju inget av det liv existera som är tillgängligt för sanningssökarens sinnen. I mitten finns också en sol. Denna symboliserar sanningssökaren själv. Han befinner sig ju som en liten sol, det vill säga som ett energicentrum, inne i den stora solens område. Inne i denna mindre sol ser vi i sin tur en ännu mindre sol. Denna symboliserar den del av livet som pulserar inne i hans egen organism. Det är ju ett faktum att denna organism består av myriader av små levande väsen eller livscentrum. Sanningssökaren befinner sig således som mittpunkten mellan de två formerna av energiutveckling eller livsuppenbarelse. Han är vittne till en stor energiuppenbarelse ovanför sig, i form av allt det som hör hemma under begreppen himlakroppar, sol- och stjärnhopar, liksom han är vittne till en energiuppenbarelse under sig, som består av organ, celler, molekyler, atomer etc. i hans eget inre. Dessa två energiuppenbarelser känner han till under begreppen "makrokosmos" respektive "mikrokosmos". Men samtidigt existerar ju han själv och hans medväsen som en mellanliggande energiuppenbarelse i detta panorama. Och vi har därför här i Livets Bog gett denna uppenbarelse eller energiform benämningen "mellankosmos". De tre solfigurerna på symbolen ska alltså beteckna dessa tre kosmos. Varför de är täckta med gul och grön färg ska vi senare återkomma till.