685. Det centrala i jordmänniskans upplevelse av livet är hennes "jagförnimmelse". Men denna upplevelse har kommit först så småningom genom utvecklingen. De mineraliska, vegetabiliska och animaliska väsensformerna har, bortsett från jordmänniskan, inte denna förnimmelse. Såväl mineral- och växtmanifestationerna som en utomordentligt stor del av djurmanifestationerna är automatiska funktioner, det vill säga "C-vetande" från ett tidigare spiralkretslopp. Men reaktionen av dessa automatfunktioners möte med naturens energiutlösning är det första som det levande väsendet börjar uppleva i ett spiralkretslopp. Denna upplevelse börjar, såsom nämnts på andra ställen i Livets Bog, som "aning" och blir därefter till en mer och mer detaljerad och levande insikt hos väsendet, för att därigenom slutligen övergå i ett vaket, klart dagsmedvetande. Detta dagsmedvetande är alltså i sina första stadier inte en kunskap om eller upplevelse av väsendets egen identitet, utan endast en insikt om den yttre påverkan som naturen genom sin energiutlösning åstadkommer. Naturens påverkan blir således det första som ett väsen förnimmer eller upptäcker. Det lilla nyfödda barnet som ligger i vaggan, anar ännu ingenting på det fysiska planet om sin egen fysiska identitet. Det upplever endast reaktionen av sin organisms möte med naturen, vilket i detta fall betyder: föräldrarnas vård och omsorg eller tillfredsställandet av organismens krav och fordringar för sin existens. Det lilla barnet uppfattar inte denna sin upplevelse i detalj, utan förnimmer den bara som "behag" eller "obehag". Samma förhållande gör sig gällande i alla former av växtväsendenas liv, men med den skillnaden att det elementära medvetandestadiet hos det lilla barnet bara utgör en repetition, medan det hos växtväsendet är ett permanent stadium som väsendet endast genom omätliga tidsrymders utveckling kan höja sig över, och därmed övergå till djurets medvetandestadium. Men inom hela detta utvecklingsområde, och ett gott stycke in i djurriket, måste det ännu leva i instinkternas eller aningarnas medvetandefattiga zon. Väsendet känner inte sig självt, har aldrig tänkt på sig självt. Men allteftersom det får en fortsatt upplevelse av reaktionen på den från dess eget väsen utströmmande energins möte med naturens energier, kan väsendet inte undgå att mer och mer upptäcka denna reaktion. Det befinner sig ju oupphörligt i denna reaktion. Och denna blir alltså den första formen av det levande väsendets insikt. Djurväsendet upplever alltså efter hand att det finns något annat än det självt. Det börjar därefter skilja mellan sig självt och detta andra. Och därmed uppstår de första elementära formerna av "jagmedvetande" eller den begynnande jordiska människan. Detta väsen skiljer alltså mellan sig självt och allt det andra som existerar i tillvaron, såväl föremål som väsen. I stjärnfält nr 6 ser vi detta symboliserat. Den vita triangeln betyder här "jaget". Och den stora triangeln med alla grundenergiernas färger betecknar alltet, naturen eller det "något" som jaget känner sig åtskilt ifrån. Till följd av denna åtskillnad har begreppet "det" uppstått. Denna "jagkänsla" och "detkänsla", som tillsammans i verkligheten ligger till grund för väsendets "individualitetskänsla", är livsmysteriets sjätte grundfacit.