686. När vi nu har kommit fram till individualitetskänslan, har vi i själva verket kommit till livsmysteriets innersta kärna. För det finns ju inte något som i högre grad kan framträda som det innersta eller centrala i detta mysterium än just jaget. Allt som vi i övrigt kan förnimma eller uppleva, befinner sig obestridligen mer eller mindre i periferin. Med upplevelsen av jaget har vi kommit till den verkliga orsaken till rörelse eller energiutlösning och den därigenom avslöjade logiska skapelseprocess som vi möter överallt i naturen, såväl utanför vår organism som inne i den, såväl utanför vårt eget viljeområde som inom detta.
      I den orsak och verkan-kedja, som utgör livsmysteriets andra grundfacit, var det ju omöjligt att finna den absoluta orsaken till verkningar och rörelser, eftersom de orsaker vi kan komma till i denna kedja alla utan undantag visar sig vara verkningar av andra orsaker, som likaså vid närmare undersökning visar sig vara verkningar, och så fortsätter det. Men då verkningar eller rörelser ju inte kan skapa eller uppleva, utan alltid visar sig vara något som till sist är underkastat vilja och logik, kan de således aldrig vara identiska med detta logik- och viljebehärskande "något", vars närvaro ovillkorligen visar sig indirekt som en absolut nödvändig föregående betingelse för varje manifestation, skapelse eller rörelse. Det är detta föregående, betingande "något" som vi i vår dagliga tillvaro rent instinktivt och vanemässigt betecknar som "jag", till och med redan långt innan vi över huvud taget har ägnat detta jags analys eller närvaro en klart medveten tanke. Detta jag är således den absolut "första" orsaken till alla orsaker eller verkningar i vår egen existens. Att det är den första orsaken, blir ett faktum genom att det är överordnat rörelsen eller manifestationen, eftersom det är det viljebestämmande "något" bakom rörelsen. Det kan alltså inte i sig självt vara viljebestämt och skiljer sig därigenom från alla rörelsearter eller manifestationer. Det kan inte som dessa vara en produkt av ett föregående tänkande, utan är i sig självt "det tänkande", "det skapande", "det manifesterande". Eftersom det inte kan vara en produkt av någon som helst form av föregående orsak, måste det med nödvändighet existera som den absolut "första" orsaken. Det skiljer sig därmed från alla andra slags "orsaker" genom att vara "orsakslöst". Denna "orsakslösa orsak" är livsmysteriets sjunde grundfacit och är symboliserad i den sjunde stjärnfiguren på symbolen. Den vita triangeln betyder jaget eller självet. Genom violetta strålar är denna triangel förbunden med en annan figur, som vi redan känner till från stjärnfält nr 2 som beteckningen för det allmänt kända oändliga orsak och verkan-fältet. De violetta strålarna ska symbolisera att jaget är detta orsak och verkan-fälts verkliga och djupaste orsak. De färgade fälten ska endast visa, att detta orsak och verkan-fält sträcker sig genom alla grundenergiernas sex riken.
      Vi har alltså här, i vårt eget jag, funnit en orsak som vi aldrig genom någon form av rent materialistisk forskning skulle ha kommit fram till. Ja, den skulle ha varit helt omöjlig att konstatera, eftersom den aldrig någonsin kan existera som ett mått- och viktfacit. Den materialistiska forskningen kan ju inte i något enda fall leda till annat än kunskap om en verkningsgrad. Och studiet av denna verkningsgrad kan i lyckligaste fall enbart leda till denna verkningsgrads orsak, liksom det materiella studiet av denna orsak, också i lyckligaste fall, endast kan leda till avslöjandet av denna orsak som identisk med en ny verkningsgrad, och så fortsätter det oändligt, såsom vi redan tidigare berört.