689. Som vi här har sett, har det levande väsendet inte kunnat undgå att finna uttryck för en realitet som trots allt förnekande ändå existerar. Att väsendet förnekar denna realitets existens, beror ju på att den inte, såsom materiella företeelser, låter sig mätas eller vägas och därför inte kan bli direkt tillgänglig för våra sinnen. Att väsendet trots detta inte har kunnat undgå att i sitt dagliga språkbruk beteckna den med uttryck som "jag" eller "vi", beror ju på att den utgör en så helt dominerande daglig faktor i upplevelsen av livet, att den faktiskt är "C-vetande", även om detta naturligtvis ännu hos det oinvigda väsendet endast ger sig instinktivt till känna och inte har blivit till rent dagsmedvetande. Men det är oundvikligt att detta "C-vetande" efter hand kommer att bli till klart dagsmedvetande hos väsendet. Jordmänniskan har nämligen aldrig i sin dagligen växande erfarenhetskedja fått någon bekräftelse på att ett ting kan skapa sig självt. Däremot finner hon i sin erfarenhetskedja bekräftelse på motsatsen. Och ju mer dessa erfarenheter hör till de områden som människan helt kan överblicka, desto tydligare visar det sig att ett "skapat ting" är ett hundraprocentigt bevis för en "skapares" existens. Vad ska man säga om till exempel en maskin, en byggnad, en klädedräkt eller dylikt? Finns det någon normal kulturmänniska som inte accepterar sådana företeelser som fullständiga bevis för respektive skapares existens? Vad är det som gör att sådana företeelser accepteras som hundraprocentiga bevis för vederbörande skapares existens? Är de mer logiska eller planmässiga i sin konstruktion och teknik än sådana företeelser eller "skapade ting", vars hundraprocentiga beviskraft man inte vill eller kan acceptera, till exempel ett väsens organism av kött och blod? Finns det något av människor frambringat tekniskt, fysiskt skaparverk som är mer planmässigt eller ändamålsenligt uppbyggt än just en sådan organism? Nej, ännu har aldrig skapandet av de levande väsendenas organismer som uttryck för intellektuellt vetande och kunnande överträffats av de företeelser som människorna frambringat. Men varför då acceptera de mänskliga produkterna som hundraprocentiga bevis för en skapares existens, när man som bevis inte accepterar andra skapade företeelser som är minst lika logiska och ändamålsenliga?