692. Vad vår kännedom om jaget beträffar, kan det inte förnekas att denna hör hemma på det upplevelsefält som ännu för många människor är deras förnimmelseområdes mentala fjärrzon. Eftersom de därför inte kan uppleva jaget och inte känner till de mentala perspektivförhållandena, förnekar de fullständigt dettas existens och gör sig på så sätt till talesmän för ett påstående som de aldrig skulle våga framföra, ifall det rörde sig om ett liknande fysiskt problem. De påstår ju inte att solen inte existerar om natten, även om den inte kan ses, för detta problem är så framträdande i deras upplevelsefälts närzon, att det är ett faktum för dem att solens osynlighet om natten enbart beror på ett perspektivförhållande. Men de förstår inte att det finns människor, för vilka jaget så till den grad ligger i deras mentala närzon, att dettas existens är ett lika ofrånkomligt faktum som solens existens. De betraktar därför dessa väsens kunskap om jaget som övertro.
      Av de sidoanalyser som vi här har gått igenom, har vi fått ett litet begrepp om att mentala eller andliga upplevelser också beror på perspektivförhållanden och att det här likaväl som i det fysiska upplevelsetillståndet finns en närzon och en fjärrzon, och att detaljerna i fjärrzonen naturligtvis inte kan vara lika klara och tillgängliga för sinnena som i närzonen. Väsen som vill ha besked om företeelser som befinner sig i deras mentala områdes fjärrzon, har därför ingen annan logisk utväg än att studera de beröringspunkter som de fjärran liggande företeelserna eventuellt kan ha inom närzonen. Den logik som dessa beröringspunkter här visar upp är det enda ofelbara medlet till utlösningen av den rätta kunskapen om det fjärran liggande. Och vi är just i färd med att företa ett sådant experiment i fråga om kunskapen om jaget.