Livets Bog, del 3
Jaget har en skaparförmåga som också är namnlös till sin natur och betecknas som "X2"
696. Detta namnlösa "något" har en skaparförmåga. Denna blir ett levande faktum genom vårt eget framträdande, som ju representerar en enda stor skapelseprocess. Som redan nämnts när vi tidigare berört denna analys i Livets Bog, måste denna skaparförmåga med nödvändighet vara lika evig som jaget, eftersom det i annat fall måste ha funnits en tid när jaget inte hade denna skaparförmåga och då skulle ha varit helt ur stånd att skapa. Men om det var helt ur stånd att skapa, hur skulle då dess skaparförmåga ha blivit till? Det blir här ett faktum för den utvecklade forskaren, att jagets skaparförmåga är en lika evig realitet som själva jaget. Men när den är en evig realitet, kan den inte ha ett skapat tings analys. Den kan inte ha någon ålder. Den kan i sig själv inte vara stor eller liten. Den kan inte vara gul eller grön. Den kan inte vara ond eller god. Alla sådana eller liknande företeelser är underlagda skaparförmågan. Det är endast genom skaparförmågan som ett ting kan få karaktär, bli stort eller litet, bli vackert eller fult, få färg och volym etc. Sådana analyser kan endast vara uttryck för impulser, frambringade av skaparförmågan. Men eftersom en sådan impuls har frambringats av skaparförmågan, måste skaparförmågan ha existerat före impulsen, och denna kan då aldrig existera som någon rättmätig analys av själva skaparförmågan. Vi ser således att skaparförmågan, liksom "X1", endast kan betecknas som "något som är", och den måste därför till sin natur vara lika namnlös som detta "X". Vi kallar därför här i Livets Bog skaparförmågan för "X2".
Symbol av Martinus
Symbol nr 11
Livsmysteriets lösning