Martinus: Livets Bog, del 3, st 697

697. Då jaget således evigt har haft en skaparförmåga, har det evigt manifesterat sig. Det har evigt funnits ett resultat av denna skaparförmåga. Men när resultatet är evigt, kan inte heller detta uttryckas genom något slag av mått- eller viktfacit. Att väsendet har en organism, är visserligen ett resultat av denna skaparförmåga. Men då organismen aldrig i något fall kan vara annat än en helt flyktig lokalitet i jagets eviga produktion, eftersom den ju inte i något fall kan existera utan att vara en verkan av ett föregående resultat av jagets skaparförmåga, så kan den omöjligt vara ett uttryck för jagets samlade evighetsresultat. Det är ju ett känt förhållande att varje väsens organism har haft en början och lika säkert kommer att få ett slut, och att detta slut kommer att följas av ett nytt skaparresultat, vilket också måste förgå för att följas av ett nytt, och så fortsätter det. På grund av denna begränsning hos ett enskilt skaparresultat eller en organism kan inget av ett jags nuvarande skaparresultat vara annat än en begränsning eller bråkdel av dess samlade eviga produktion. Denna eviga produktion kan alltså inte uttryckas genom något timligt, för alla timliga beteckningar som vi kan tänkas ge den, kan endast täcka tillfälliga tillstånd. Säger vi att den är svart, avslöjar detta bara att vi i vårt medvetande måste ha upplevt något som är vitt. Säger vi om något att det är gott, avslöjar det likaså att vi i vårt medvetande har upplevt motsatsen, för ingenting kan förnimmas eller upplevas annat än i kraft av sin motsats. I varje väsens samlade eviga skaparproduktion måste det finnas såväl svart som vitt, rött som grönt, ont som gott osv., för annars skulle väsendet vara helt utan upplevelse och därmed helt utan varje form av liv. Men när sådana timliga företeelser alla i lika hög grad är oumbärliga förnimmelsefaktorer inom det levande väsendets upplevelse av livet, kan ingen enskild av dessa faktorer vara uttryck för väsendets eviga skaparproduktion. Denna kan endast uttryckas genom alla timliga facit på en gång. Men en företeelse som på en gång utgör alla motsatser, kan endast vara namnlös i sin huvudanalys. Denna kan ju inte uttryckas som svart, vit, ond eller god etc., när den i lika hög grad representerar motsatsen. Och här blir det alltså ett faktum att det levande väsendets eviga skaparresultat, liksom "X1" och "X2", inte heller kan ha någon analys utöver denna enda, att det utgör "något som är". Och vi finner det därför här i Livets Bog betecknat med "X3".

Symbol nr 11

Livsmysteriets lösning

Föregående

Nästa