Martinus: Livets Bog, del 3, st 703

703. Endast när alla medväsen och alla ting utan undantag uppfattas såsom utgörande Guds manifestation, oavsett hur de ter sig för våra sinnen, framträder allt som nyanser i eller impulser från detta väsen. Allt blir till de nödvändiga ljus- och skuggregioner, utan vilka varje form av korrespondens, bildalstring, skapelse eller manifestation skulle vara omöjlig och den motsats till livet som vi kallar "döden" skulle vara den absoluta envåldshärskaren, där livet nu existerar som den absolut enda suveräna och evigt oförgängliga företeelsen. Det är denna eviga företeelse som är "bilden av Gud".
Denna "bild" utgörs inte av ett enskilt ting eller ett enskilt väsen, utan måste bestå av allt och alla. Att hänge sig åt denna bild, kan endast ske genom kärlek till allt och alla. Har man kärlek till allt och alla, finns det således inte någonting i "bilden av Gud" som man inte kan tåla och inga väsen som man hatar. Och genom utforskningen av det nionde grundfacit har vi fått insikt om sanningen i det stora budet som är uppfyllelsen av lagen, nämligen detta: "Du skall älska din Gud över alla ting och din nästa som dig själv." Men vi har sett ännu mer. Vi har sett det som ett faktum att "Gud" och "nästan" är identiska. Vi kommer således aldrig i något enda fall att kunna få se Gudomen utom genom nästan och aldrig uppleva nästan utan att vara ställda inför Gudomen. "Nästan" är våra egna mikroväsen, "nästan" är det väsen i vars organism vi själva upplever dagens ljus, "nästan" är såväl det väsen som förföljer och hatar oss som det väsen som älskar och beundrar oss. "Nästan" är varje väsen som kommer inom vårt förnimmelseområdes räckvidd. Genom att älska denna "nästa" över alla ting älskar vi Gudomen över alla ting.

Symbol nr 11

Livsmysteriets lösning

Föregående

Nästa