Martinus: Livets Bog, del 3, st 709

709. Då vi genom tidigare grundfacit redan fått klart för oss att organismen utgör en skapad företeelse, är det också uppenbart att den endast kan utgöra en sammansättning av energier, och att denna sammansättning bara blivit möjlig genom att dessa energier en gång har varit frigjorda. Men då de en gång har varit frigjorda, är det självklart att organismen är ett resultat av en sammansättning av dessa energier. De har genom denna sammansättning blivit bundna i en ändamålsenlig förtätning eller ett block. Organismen är således bara ett block av energier. Då dessa är ändamålsenligt bundna, blir det ett faktum att blockets tillkomst beror på logik, vilket i sin tur gör ett dessförinnan existerande "tänkande något" till faktum, eftersom logik inte kan finnas till utan att avslöja tänkande, som åter är detsamma som medvetande. Detta tidigare existerande "tänkande något" är organismens sanna upphov och består, såsom påpekats, av ett jag och dess övermedvetande. Detta "medvetna något" har alltså existerat innan dess nuvarande köttsliga organism skapades. Eftersom det är ett faktum att denna skapelse har ägt rum, och att den är en sammansättning av energier, och denna sammansättning är logisk eller planmässig och därmed avslöjar en vilja, blir det också ett faktum att detta viljeförande "något" är en tidigare existerande, absolut ofrånkomlig förutsättning för såväl varje form av organismskapelse som varje annan planmässig skapelse eller alstring. Att organismens tillblivelse i stor utsträckning visar sig vara en automatisk funktion, motsäger ingalunda detta förhållande, tvärtom. Det har ju länge varit ett känt faktum att det levande väsendet kan göra många av sina medvetna viljefunktioner till vana och att dessa funktioner, i samma grad som de blir till vana, avlastar den medvetna viljeföringen och därigenom blir till vad vi här i Livets Bog kallar "C-vetande". Men alla vanor, eller sådana planmässiga handlingar som försiggår omedvetet hos individen, skulle aldrig i något fall ha kunnat bli till, om de inte i förväg medvetet hade inövats i kraft av viljan. Och om inte sådan övning skapade automatfunktionen eller avlastningen av medvetandet, till vilken nytta vore då övningen? Att kunna "lära sig" något, vore då helt uteslutet i universum. Vi lär endast genom att en upplevelse kan upprepas tillräckligt mycket, till dess att vi kan den utantill, vilket innebär att den blivit till en självständig förmåga i medvetandet, för att därefter bli till anlag eller talang. Att det levande väsendets organismskapelse har blivit till automatfunktion hos detta väsen, blir efter hand alldeles självklart, eftersom denna skapelseprocess inte kan vara en enskild, isolerad upplevelse, utan bara kan existera som en åter och åter upprepad process, och därigenom gör organismskapelsen till ett led i en oändlig kedja av sådana skapelser. Det är alltså helt naturligt att automatfunktionen här har blivit dominerande.

Symbol nr 11

Livsmysteriets lösning

Föregående

Nästa