714. Liksom naturen i alla de förhållanden som vi har full överblick över alltid visar upp ett motgift mot varje slag av gift – för att inte tala om själva lagen för förnimmelse, som ju helt består i att varje ting har sin motsats, utan vilken dess tillblivelse eller skapelse vore fullständigt omöjlig – blir det också här ett faktum att den ovannämnda mentala hungern i jordmänsklighetens mentalitet verkligen har sin motsats, det vill säga sin tillfredsställelse. Ett förnekande av detta kan bara vara ett påstående som aldrig kan baseras på fakta, utan som på varje punkt måste gå emot allt som orubbligt betingar upplevelsen av livet. Att det finns tillfredsställelse för varje längtan, framgår av den omständigheten att denna tillfredsställelse är identisk med själva lagen för tillvaron eller betingelsen för all livsupplevelse. Att vi i vårt dagliga liv kan finna många former av längtan vilkas tillfredsställande vi inte får se, kan inte i något enda fall upphäva vad som här sagts. En längtan eller hunger och dess tillfredsställelse utgör tillsammans en helhet, det vill säga en energiutlösnings jämviktsläge eller balans. En hunger eller längtan kan således omöjligt upphöra eller avstanna innan tillfredsställelsen, som är hungerenergiutlösningens jämviktsläge, har uppnåtts. Att man i den vanliga hungern ibland kan få en förnimmelse av att den upphört utan att man fått i sig någon näring, betyder ju inte att hungern har försvunnit. En sådan förnimmelse beror i stället bara på en tillfällig försvagning i sinnesförnimmelsen av hungern, en försvagning som också förekommer på många andra förnimmelseområden. Om man till exempel stirrar starkt och ihållande på en viss punkt i fjärran, kan man upptäcka att punkten ibland blir oklar och helt flyter ut. Detta betyder ju inte att föremålet i sig självt blivit oklart och konturlöst, utan bara att vår synförmåga blivit överansträngd och därmed förlorat sin normala skärpa tills ögonen åter har fått vila. En förnimmelse av längtan kan också vara så ihållande, att de sinnen genom vilka den förnims, blir försvagade. Och vi har då under en tid en känsla av att den har upphört. Men själva begäret eller längtan kan alltså omöjligt upphöra annat än genom tillfredsställelse.