718. All den otillfredsställda önskan och längtan som uppträder som en synlig faktor i varje kulturmänniskas medvetande avslöjar, såsom vi sett i det föregående, att detta väsens tanke- eller medvetandefunktion utgör en förberedelse för något som inte äger rum i dess nuvarande jordeliv. De många otillfredsställda önskningarna är ju energisvängningar som endast kan fås att avstanna genom att bringas i jämviktsläge, som i sin tur omöjligt kan uppstå utan att vara identiskt med motsatsen. Och motsatsen till önskningar och längtan kan endast vara tillfredsställelsen av dessa. Då väsendets medvetande i stor utsträckning består av sådana önskningar och sådan längtan som inte uppnår sitt jämviktsläge eller sin tillfredsställelse i väsendets nuvarande jordeliv, kan denna tillfredsställelse ju inträffa först vid en tidpunkt då väsendet inte längre har sin nuvarande fysiska organism. Här ser vi alltså något hos väsendet som inte blir färdigt i dess innevarande jordeliv. Då alla väsen bär på otillfredsställda önskningar, innebär detta alltså att inget väsen vid sin fysiska död är ett färdigt väsen. Hos allesammans, utan undantag, har utlösts förberedelser för något som inte hann bli färdigt. Det icke färdiga tillståndet är inte någon företeelse hos ett enskilt väsen eller hos någon liten del av alla levande väsen, utan utgör en allmän, för samtliga väsen utmärkande företeelse. Att naturen har en mening med denna så dominerande företeelse, är man tvungen att erkänna som ett faktum, om man nu inte lever i den övertron att naturen skapar kaos, spill och meningslösheter.