Martinus: Livets Bog, del 3, st 724

Att det bakom organismskapelsen ligger en önskan av så stora dimensioner, att dess kretslopp och därmed dess tillfredsställelse inte kan avslutas under en enda organisms existenstid, blir ett faktum genom organismens framträdande som steg i en skala och genom väsendets rädsla för att dö. I väsendets önskan om fortsatt tillvaro utöver den nuvarande organismens existenstid ser vi den fysiska reflexen av den idé som ligger bakom organismskapelsen

724. Att det bakom organismskapandet ligger en önskan av så stora dimensioner, att den inte kan löpa linan ut eller fullfölja sitt kretslopp och nå jämvikt (tillfredsställelsen) under en enda organisms existenstid, blir alltså ett faktum genom att organismerna framstår som steg eller grader i skalan, men även genom det faktiska förhållandet att inget normalt väsen önskar "dö". I stället ser väsendet med fruktan fram emot organismens undergång, så länge det ännu saknar "kosmiskt medvetande" och därför tror att denna undergång innebär att livet upphör. Att organismerna utgör fortlöpande utvecklingssteg i en skala, pekar ju på en idés, en önskans eller en plans gradvisa utveckling mot sin uppfyllelse genom organismerna. Och fruktan för döden bevisar närvaron av den tidigare omtalade önskan att få uppleva livet utöver den nuvarande organismens existenstid. I denna önskan, vilken existerar som kontrasten till dödsfruktan, finner vi den fysiska reflexen av den plan eller idé som ligger bakom organismskapelsen, och som har sitt säte i individens övermedvetande. Det är naturligt att denna reflex inte är särskilt detaljerad hos jordmänniskorna så länge de blott är fosterväsen, vilkas kosmiska mentalitet befinner sig i sitt allra första späda uppvaknande. Men även här ser vi en gradvis utveckling av vetande genom organismerna, vilket till slut blir så omfattande att väsendet kan se eller uppleva sin egen odödlighet, eller genomskåda och därmed avslöja sitt livs mysterium.

Symbol nr 11

Livsmysteriets lösning

Föregående

Nästa