727. Samma sak gäller om den robusta materialist som lär ut att varje religiös uppfattning är "ovetenskaplig", är "naiv" eller "vidskeplig". Här är det återigen bara ljusets fodral som han kan träffa. Det han stämplar som "naivitet" eller "vidskepelse" är i själva verket bara den terminologi eller de ord och meningar som ljuset är klätt i. Att han själv är ett orubbligt bevis för ljusets existens, anar han inte, för då skulle han se att alla hans önskningar och all hans längtan eller hela hans normala välbefinnande uteslutande baseras på hoppet om att det ljus han förnekar existerar. Han har bara klätt detta ljus i en helt annan terminologi, som gör det ännu svårare att uppfatta ljuset än i den gamla traditionella, men som i gengäld täcker hans förnekelse. Men om denna förnekelse verkligen täckte hans medvetandes djupaste inställning till ljuset och han således inte levde i hoppet om detta ljus, skulle han endast kunna betraktas som ett fullständigt onormalt väsen. Ty hans välbefinnande kunde då enbart baseras på hoppet om sådant som skulle gå i motsatt riktning mot utvecklingen. För att vara i kontakt med denna, måste han därför önska mer och mer mentalt mörker. Fastän hans egen organism är ett led eller steg på skalan från mörker till ljus, det vill säga från ofullkomlighet till fullkomlighet, och fastän han ser att det finns organismer som är mindre fullkomliga och mer fullkomliga än hans egen (såvida han inte rent av har mindervärdeskomplex eller storhetsvansinne) och även bevittnar att detta öde också gäller alla andra organismer, så kan han likväl inte se något av detta som uttryck för en fortsatt tillvaro eller odödlighet. Ja, liksom en stor del av mänskligheten menar han att dessa organismer representerar steg på en skala, vilket även väsendenas medvetande gör, men han kan inte se detta som något bevis för återfödelse eller odödlighet, eftersom han behärskas av övertron att själva "det levande" i väsendet och organismen är en och samma sak och alltså måste ha haft sin början i och med befruktningen i moderlivet, och därmed också kommer att avsluta sin existens med den nuvarande fysiska organismens undergång. Enligt hans uppfattning existerar väsendena således enbart i sitt nuvarande jordeliv, och kan endast existera i detta. Han har ingen aning om att denna hans mentalitet är liktydig med en inställning till eller uppfattning om livet som uttrycker en kulminerande motsats till allt som är hans djupaste önskan och längtan, till allt som kan betecknas som logik och därmed som kärlek. Han förstår inte alls att hans vakna dagsmedvetna kunskap aldrig kan bli en verklig vetenskaplig kunskap om livets rättfärdighet och hårfina logik, så länge han har kvar denna mentala inställning. Han kan därför omöjligt finna någon särskilt hållbar mental grundval för högre ideal, moral eller mentalt ljus.