730. Vi har nu i Livets Bog, styckena 705–729, gått igenom så många sidor och företeelser i det levande väsendets liv och framträdande, att det står klart för oss att väsendets nuvarande fysiska organism endast utgör ett enskilt brottstycke eller led i fullföljandet av en plan. Denna plan blev synlig för oss genom att alla de levande väsendenas organismer var för sig framträder som uttryck för mer eller mindre framskridna stadier eller utvecklingssteg i denna process av fullkomnande, vilket gör det till faktum att organismen inte i något avseende framträder som en färdig företeelse. Vi har nämnt att det finns väsen vars organismer är mer färdiga, och väsen vars organismer är mindre färdiga än vår egen, samt att det i varje enskilt väsens medvetande som en varaktig faktor existerar en mängd önskningar, begär eller längtan som tillhör ett kretslopp av sådant format, att det omöjligt kan löpa linan ut under den nuvarande fysiska organismens existenstid, så att dessa önskningar och begär blir tillfredsställda. Att det i väsendets mentalitet således existerar en rad företeelser som tillhör ett längre kretslopp än det som kan fullföljas i dess nuvarande organisms existenstid, gjorde det klart för oss att dessa mentala företeelser omöjligt kan vara avhängiga av denna existenstid, och att det därför i samma levande väsens analys finns något som existerar längre än dess nuvarande fysiska organism. I annat fall måste naturens skapelse eller syfte här vara rent kaos, alltså en företeelse som i absolut mening är en omöjlighet i naturen. Men eftersom vi redan kände till analysen av "den treeniga principen" och var bekanta med jaget och dess övermedvetande, blev föreliggande analys bara en ny bekräftelse på att detta jag och dess övermedvetande är helt höjda över eller oavhängiga av sin nuvarande fysiska organisms existenstid. I kraft av denna kunskap uppenbarades således logiken i all den längtan och alla de önskningar som vid organismens undergång inte blivit tillfredsställda. Då jaget är en evig realitet, är det ganska självklart att det i dess övermedvetande finns realiteter som är planerade på mycket längre sikt än den lilla tidsrymd som den fysiska organismen representerar. Och är det inte denna långa sikt vi finner just i utvecklingsstegen? Visar inte denna tydligt att jaget skapar organism efter organism mer och mer fullkomlig, mer och mer tjänlig för ett tilltagande, allt högre intellektuellt medvetande? Och vad är mer logiskt och i överensstämmelse med naturens övriga lagar än att de många önskningarna, allt det begär och den längtan som inte kan tillfredsställas under ett enda jordeliv, kommer att kunna utjämnas på en sådan lång sikt? Att denna långa sikt existerar, bevisas ju av det faktum att organismerna inte framträder på exakt samma stadier eller steg, utan att deras steg tillsammans utgör den stigande skala mot fullkomlighet som vi benämner "utvecklingsstegen". Denna skulle vara totalt omöjlig, om det inte fanns något i eller bakom organismerna som överlevde dessa och kunde önska eller begära just denna tilltagande fullkomlighet som utvecklingsstegen representerar eller är en uppfyllelse av.
      Att denna önskan om allt större fullkomlighet av ett eller annat slag finns hos varje jordmänniska, har också, som tidigare nämnts, för länge sedan blivit ett faktum. Vilken normal jordmänniska önskar sitt eget mentala fall, sin nedbrytning eller undergång? Väsendenas önskningar stämmer alltså väl överens med den tilltagande fullkomlighet som utvecklingsstegen uttrycker. Men om jaget och övermedvetandet inte existerade längre än den fysiska organismen, till vilken nytta vore då den tilltagande utvecklingen och väsendets önskan att få uppleva den? De "nya själar" som i så fall måste ta de efterföljande, förbättrade eller mer fullkomnade organismerna i besittning, skulle inte själva ha önskat denna förbättring av organismerna, eftersom de ju inte levt tidigare. Och de som önskade förbättringen skulle aldrig kunna få uppleva glädjen av denna förbättring, eftersom de ju gick under tillsammans med de fysiska organismer, i vilka de var besjälade av denna önskan. Att naturen inte kan vara upphov till ett sådant kaos, har den för länge sedan bekräftat genom den hårfina logik och fullkomlighet som den annars överallt uppenbarat, i stort såväl som i smått. Därför kan vi heller inte följa denna höga logik, om vi inte fastställer återfödelsen som en orubblig verklighet. Denna realitet gör alltså de levande väsendenas upplevelse av livet till ett evigt kretslopp, vilket är analogt med alla de övriga kretslopp som naturen helt och hållet består av.
      Genom detta kretslopp öppnar livet vägen för tillfredsställandet av alla normala önskningar. Denna återfödelse eller detta upprätthållande av odödligheten utgör livsmysteriets tionde grundfacit.