736. Att påstå att talangerna är ärvda från föräldrarna, kan inte vara förenligt med någon form av logik, helt bortsett från att ett sådant påstående på inget vis kan skapa den ringaste motivering eller ett uns av förmildrande omständigheter för all den orättfärdighet som väsendenas skilda gynnsamma tillstånd då måste representera. Om nedärvning vore fundamentet för väsendenas medfödda talanger, varifrån skulle i så fall alla de talanger ha kommit som karakteriserar nutidens människor – talanger som var alldeles okända eller uteslutna på våra förfäders tid? Från vem har människorna ärvt talangen till nutidens geniala teknik och motorisering av krafterna eller förmågan att göra elementen till drivkraft för vårt skapande eller vårt tillfredsställande av önskningar och begär? Det är välkänt att våra förfäder varken hade telefon, radio, film, järnväg, bilar, flygmaskiner eller några andra av de storartade produkter av mentalt och fysiskt kunnande som vi i dag kulminerar i. – Men från vem har vi då ärvt talangerna till att skapa alla dessa företeelser? Ja, dem har vi naturligtvis tillägnat oss genom tänkande, erfarenhet och övning, skulle skeptikern kanske svara. Jovisst! Men när vi inte från våra förfäder har kunnat ärva alla de talanger som ligger till grund för hela det mentala och tekniska kunnande som i så hög grad utgör förutsättningen för hela vår tillvaro i dag, vad är det då för talanger som vi i form av ärftlighet skulle få oss förärade i faddergåva och som därigenom skulle göra ett föregående liv överflödigt? Är det talangen att skriva, måla och rita? Är det förmågan att organisera storartade finansiella företag, förmågan att samla rikedomar? Är det förmågan att regera eller förmågan att vara förbrytare? Men varför skulle talangerna eller egenskaperna bakom dessa företeelser kunna fås som faddergåva? Varför skulle dessa kunna ärvas, när de tidigare nämnda högaktuella talangerna endast kan skapas som produkter av tänkande, erfarenhet och övning, såsom skeptikern själv medgav? Är talangen för skapandet av geniala finansiella företag eller talangen för raffinerade förbrytelser lättare att förklara som direkta resultat av arv än de talanger ur vilka de ovannämnda moderna kulturföreteelserna sprungit fram? Varför skulle det vara lättare att ärva talangen att skapa ett genialt och storslaget konstverk, än talangen att skapa en genial lösning av folkens samfärdsmedel eller övriga kulturella framsteg? Fordras det inte i lika hög grad erfarenhet, tänkande och övning bakom skapandet av alla talanger? Dessutom är det ett faktum att man ännu aldrig funnit några barn som är exakta kopior av föräldrarna, vilket de dock måste vara om talangerna bara skulle existera som ett arv från föräldrarna till barnen. Om talangerna endast var något som ärvdes från förfäderna, skulle alla geniers barn bli genier. Men är det så? Finns det inte många fall, där sådana barn endast är medelmåttigt begåvade? Och är det inte likaså ett känt förhållande, att mindre begåvade föräldrar ibland fått ett barn som blivit ett strålande geni? Varifrån får ett sådant barn den större begåvning eller det överskott av mentala kvalifikationer som gör det till geni? Då föräldrarna inte var genier, kan det här inte vara riktigt att tala om någon form av arv. Är det inte naturligt att detta barns större begåvning endast kan hänföras till dess eget tänkande, dess egen erfarenhet och övning? Men eftersom barnet redan ägde denna större begåvning såsom medfödd i form av talanger, kan det tänkande, den erfarenhet och övning som ligger till grund för dessa talanger, inte ha ägt rum under dess nuvarande jordeliv. Och då det alltså inte kan ha ärvt dem från föräldrarna, eftersom dessa ju inte var genier eller ägde samma talanger, blir det här tydligt att väsendet har haft en föregående tillvaro, under vilken just detta tänkande, denna erfarenhet och övning, ägt rum och utan vilken talangernas tillkomst skulle ha varit helt utesluten.