Martinus: Livets Bog, del 3, st 740

740. Om återfödelsen inte existerade och väsendena alltså endast fanns till i sitt nuvarande fysiska jordeliv, skulle den här analyserade talangutvecklingen omöjligt kunna äga rum. Och det förhållandet att väsendena inte desto mindre befinner sig på högst olika stadier, skulle inte kunna vara ett resultat av deras egen handlings- eller manifestationskraft. Ett väsen som är mer begåvat än ett annat, ja, som är geni, har i så fall inte alls genom någon form av egen ansträngning eller viljeyttring medverkat till eller gjort sig förtjänt av denna sin mentala praktmanifestation. Och ett väsen som har fötts som arvinge till ett utomordentligt ljust och lyckligt öde när det gäller såväl ekonomi som mentalitet och kroppslig hälsa och skönhet, och i denna ödesposition blivit bortskämt av sin omgivning, har då heller inte genom eget initiativ blivit berättigat till ett sådant öde. Likaså föds väsen som från vaggan till graven är drabbade av ett öde som kan tyckas vara utlösningen av själva helvetets mest raffinerade plågor, såsom en mycket defekt eller helt invalidiserad organism med mer eller mindre odugliga, sjuka sinnesredskap, organ och lemmar, eller med en defekt mentalitet som yttrar sig som psykisk funktionsnedsättning, utvecklingsstörning, psykisk sjukdom och många andra former av lidande, sorg, armod och elände, utan att dessa väsen själva på minsta sätt skulle vara orsak till detta öde. Den verkliga orsaken skulle då uteslutande kunna vara ett "arv" från fäderna, det vill säga frambringat av "intet" genom en mirakulös, mystisk befallning av Försynen. Och livet självt, eller vår dagliga tillvaro, måste då vara själva kulminationen av orättfärdighet utan ens det minsta mikroskopiska tecken på något ursäktande eller rättfärdigande moment. Detta innebär att själva tillvaron eller väsendenas framträdande skulle uppenbara den mest perversa företeelse som över huvud taget kan tänkas, ja, en företeelse som skulle vara desto mer skrämmande, eftersom den inte likt vanlig perversitet kunde skyllas på någon tillfällig sjuklighet eller abnorm organfunktion, utan vore naturens absolut normala skaparfunktion. Är det någon som kan leva med en sådan insikt eller känna salighet över ett sådant naturens verk?

Symbol nr 11

Livsmysteriets lösning

Föregående

Nästa