Martinus: Livets Bog, del 3, st 743

743. Att kristendomen ändå är en så stor gudomlig kraft och har blivit till en så överväldigande välsignelse för mänskligheten som fallet är, beror uteslutande på den omständigheten att människan inte förnimmer enbart med intelligensen, utan inom ett visst område nästan enbart förnimmer med hjälp av en mycket starkt dominerande känsla. Kristendomen har genom sina upphovsmän och bärare gett mänskligheten så omätligt mycket i form av stora kosmiska sanningar i rättfärdighetens och kärlekens tjänst, sådana som: "Vad människan sår får hon också skörda", "Han skall löna alla efter deras gärningar", "Älska din nästa som dig själv" osv. Alla sådana facit har ett fullkomligt logiskt rotfäste i själva den levande verkligheten och utgör strålande objekt för trosförmågan hos väsen som blivit mätta på barbariets primitiva livsmetoder och börjat hungra efter humanitet. Och det är på grund av denna hunger efter humanitet som kristendomen har kunnat förena sig med väsendenas känsloinställning och bli till den utbredda auktoritet på det religiösa området som den blivit, detta i synnerhet som allmänheten på ett tidigare stadium inte ägde någon särskilt framstående intelligens och därför till allra största delen måste förnimma just med känslan. Att människorna inte kunde klargöra ovannämnda fundamentala facit i intelligens- eller förståndsmässiga analyser, utgjorde inte något hinder för dem att acceptera kristendomen. Humanitetslängtan var så starkt tilltagande hos väsendena, att de rent känslomässigt accepterade blotta facit och betraktade den förståndsmässiga utredningen eller analysen av dessa såsom något Gudomen ensam förbehållet. Därifrån uttrycket "Guds vägar är outrannsakliga". Man förstår alltså att kristendomen därigenom har haft stora förutsättningar att bli den efterlängtade livsåskådning, i vilken humanitetens kultur kunde börja tränga fram i dagens klara ljus.

Symbol nr 11

Livsmysteriets lösning

Föregående

Nästa