752. Och härmed är alla de slöjor avlägsnade som tidigare gjorde livet till ett mysterium. Vi har fått en tillräckligt djup inblick i de bärande realiteterna hos vårt eget jags eller självs existens och sett vårt eviga vara. Men det är inte enbart vårt eviga vara som vi fått skåda. Vi har också blivit förtrogna med den omätliga, tekniska och matematiska fullkomlighet, med vilken vårt sanna himmelska fädernesland, vår livszon "världsalltet" uppenbarar sig. Ja, detta visade sig vara till den grad fullkomligt, att där inte existerade ens en mikroskopiskt liten möjlighet för slump eller tillfällighet. Allt var till den grad planmässigt, att det i överflödande rikedom uppenbarade en kulminerande logik och därmed tanke, medvetande och vilja. Men därigenom blev detta världsallt, som tidigare ansetts vara dött, till en allt genomträngande ljusuppenbarelse som förde intellektualitetens och därmed kärlekens lysande, värmande eld rakt in i vårt väsens allra innersta och mörkaste vrår och avlägsnade varje tanke på orättfärdighet, helvete, död och undergång. Ja, vi upplevde bokstavligt talat dessa övertrons tusenåriga frukters förvittring i mötet med intellektualitetens lysande atmosfär. Ja, denna förvittring blev till och med en storslagen gudomlig syn. Okunnighetens och övertrons förr så mörka verkningar eller företeelser: hatets och krigets dödsbringande skräck, olyckliga öden och blodiga illdåd, förföljelser, sjukdom och vanvett, allt förvandlades inför våra förundrade blickar till de intellektualitetens kristallklara och genomskinliga daggdroppar som reflekterar det gudomliga ljuset i tusenfaldig uppenbarelse, liksom daggdropparna en tidig sommarmorgon återspeglar solstrålarnas mångfald. Och här i detta ljusflöde, där till och med skuggorna tindrade och strålade av intellektualitet och kärlek, fann vi alltets eller vårt himmelska hems sanna identitet och utseende.