753. Med vår upplevelse av en så överflödande rikedom av kulminerande intellektualitet, både i skugg- och ljusregioner, blev en levande, verklig Gudom till ytterligare en realitet för oss. Utan tanke, vilja eller medvetande kan ingen intellektualitet manifesteras. Intellektualitet kan endast existera som en egenskap hos medvetandet. Om världsalltet inte vore medvetande, skulle ju varje form av intellektualitet i dess manifestationer vara en absolut omöjlighet. I livsmysteriets lösning fick vi således möta den verkligt levande, sanna Gudomen och dennes mot oss särskilt riktade medvetandeutlösning samt vår egen återspegling av denna utlösning. Vi upplevde att vårt liv var en personlig korrespondens med Gudomen. Ja, vi fick en grund eller ett fundament, så att denna korrespondens med Gudomen eller det vi kallar vårt öde kan börja bli ett levande, medvetet samtal med denne vår evige Fader, varigenom hela vår tillvaro blir en medveten, personlig samvaro med honom, en levande, ömsesidig tankeutväxling som är lika personlig och levande som samvaron mellan en vanlig fysisk far och hans son. Ja, vi fick möjlighet att personligen leva tillsammans med Gudomen, såsom vi annars endast brukar leva tillsammans med vår nästa. Gudomen blev till och med synlig i kött och blod, eftersom vi upptäckte att han just var denna vår nästa och att hans röst, hans tal till oss, hans kärlek, uppfostran och undervisning såväl som underhållning, endast kunde manifesteras genom denna nästa. Det vi alltså gör mot denna nästa, gör vi mot Gudomen. Försvårar vi livet för vår nästa, försvårar vi Gudomens uppfyllande av våra egna önskningar, vår längtan och våra målsättningar, ty Gud kan endast manifestera uppfyllelsen av dem genom vår nästa. Vår nästa är Gudomens manifestationsredskap, hans organism, hans fysiska sinnesorgan och medvetande.
      Då detta blev levande för oss, blev alltså vägen ut ur mörkret, vilket i själva verket bara var vår egen okunnighet, ljus och uppenbar och därmed lättillgänglig och mycket lättframkomlig. Att vi skulle älska denna nästa som oss själva, blev då något naturligt, ty detta var ju också det enda sättet för oss att komma i verklig kontakt med alltets upphov och visa detta vår kärlek. Vår nästas sinnen är de absolut enda sinnen genom vilka Gudomen över huvud taget kan märka eller förnimma vår existens, våra önskningar och vår längtan. Det vi gör mot vår nästa, gör vi som nämnts mot Gudomen. Och det vi gör mot Gudomen kan han inte undgå att svara oss på. Kärlekslagen verkar så överflödande rikt i Gudomens egen kropp, att de gamla, nedärvda sanningarna nu blir till vetenskapliga fakta, sådana som: "Vad människan sår får hon också skörda" – "Be, så skall ni få" – "Sök, så skall ni finna" – "Bulta, så skall dörren öppnas."