757. Att en sådan företeelse inte styrs av de vanliga lagarna, betyder inte, som vi här har sett, att den är ett "något" som genom en trollformel plötsligt springer fram ur "intet", utan är i stället en skapelse som tack vare en insats av psykiska krafter blir möjlig i en situation då de fysiska krafterna inte räcker till. Tillblivelsen av ett "mirakel" är alltså något lika naturligt som vilken annan skapelse som helst, men skulle inte kunna utlösas om inte de ovannämnda psykiska väsendena bortom det fysiska planet existerade. Dessa överfysiska väsen är för övrigt också omnämnda av Kristus, då han säger: "Är inte änglarna andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem som skall få sin del av frälsningen?" De utgör alltså Gudomens sinnesredskap i situationer då de fysiska väsendenas förnimmelsebegåvning sviktar. Det är också dessa väsen som blivit kallade "änglar" och ibland avbildats som människoliknande väsen med vingar. Vingarna symboliserar just deras överjordiska natur som väsen som kan "röra sig" mellan sin hemvist "himlen", det vill säga den ovannämnda psykiska eller andliga sfären, och den fysiska eller jordiska sfären.
      Tack vare denna osynliga härskara av väsen, som alltså i verkligheten omger de fysiska sfärerna, kan inget levande väsen få sin förbindelse med Gudomen avskuren. Dessa väsen utgör ju Gudomens sinnesredskap i alla situationer då vi inte kan finna förståelse hos våra fysiska medmänniskor, eller då dessa inte kan tjäna som Gudomens rätta sinnesredskap gentemot oss. De nämnda psykiska väsendena blir således i särskilt hög grad de sinnesredskap, genom vilka Gudomen uppfattar vår intima hänvändelse eller bön till honom i enrum. Det är givet att dessa hänvändelser eller böner i enrum inte alltid utlöses i omedelbar, "mirakulös" bönhörelse. Som vi tidigare har berört, överröstar eller neutraliserar vi ofta dessa våra intima hänvändelser i enrum till Gudomen med ett alltför drastiskt larmande och lidandeskapande uppträdande mot vår nästa och får därför mycket svårt att nå den åtrådda bönhörelsen. Men i alla de fall då vår intima hänvändelse till Försynen inte störs av vår antipati, indignation eller vrede mot andra väsen, eller kolliderar med vår för ögonblicket särskilt framträdande ödesbestämmelse, blir varje normal bön hörd av Gudomen, vilket innebär att den förnims av de nämnda psykiska väsendena. Och vi blir hjälpta, stödda och ledda i alla de fall då vi inte kan bli hjälpta på fysisk väg.
      Det är därför verkligen riktigt när det heter: "Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas." Alla naturliga eller normala böner blir bönhörda, men inte alltid på det sätt som den bedjande själv önskar, utan som Gud önskar det, det vill säga på det sätt som i längden blir till den största välsignelsen för den bedjande själv, helt oberoende av vad han för ögonblicket tänker eller menar om denna bönhörelse.