758. Vi är således alltid omgivna av väsen som är de speciella sinnesredskap, genom vilka Gudomen förnimmer oss och genom vilka vi tar emot svar från honom, även om dessa väsen inte alltid framträder som väsen i vår invanda fysiska omgivning. Med hjälp av dessa psykiska väsen blir den intima korrespondensen med Gudomen möjlig. Utan dessa väsen skulle varje slag av intim hänvändelse till Försynen eller Gudomen vara helt förgäves, eftersom denna Försyn i så fall vore utan de sinnesredskap, genom vilka korrespondensen kunde upplevas. Men tack vare dessa väsens existens kan den intima hänvändelsen till Gudomen äga rum och efter hand göra det levande väsendet eller gudasonen alltmer förtrolig med Fadern. Man kan inte undgå att bli förtrolig med ett väsen som man titt och tätt talar med och ofta hänvänder sig till. Och resultatet av väsendets intima växelverkan med den eviga Försynen blir efter hand, att väsendet till sist inte kan undgå att i denna Försyn se ett personligt väsen, vars viljeföring har varit, och i fortsättningen kommer att vara, så helt till gudasonens bästa, att det blir omöjligt för denne att vid framtida hänvändelser låta bli att utbrista: "Fader, inte som jag vill, utan som du vill." Och här börjar en fullkomlig växelverkan mellan Guden och gudasonen. Här börjar sonen uppleva Faderns liv och sitt eget tillstånd som en "avbild" av detta. Det är denna upplevelse vi benämner "kosmiskt medvetande". Och härefter talar gudasonen mer realistiskt och verkligt, mer intimt och innerligt med sin evige Fader än med något annat levande väsen.