769. Då det osynliga jaget, eller det högsta "något" i väsendet, med sitt övermedvetande och sin vilja skapar detta sitt tillkännagivande eller synliggörandet av sin existens, måste detta tillkännagivande eller denna synlighet således vara skapad – inte av ett "intet" – utan av ett "något". Vi har tidigare i Livets Bog framlagt den högsta analysen av detta "något" och visat, att såväl detta som "X2" i sista hand är identiskt med eller utgörs av "något nr 1". Vi ska därför inte här sysselsätta oss med denna sida av skaparmaterialets analys, utan i stället visa den sida av dess natur, där det strålar oss till mötes som en redan i förväg existerande, rikt kolorerad företeelse, det vill säga såsom det visar sig för oss inom det högsta området av formernas eller materiernas värld.
      Som vi redan har nämnt, kan ingen form av skapelse manifesteras utan att vara identisk med förvandling av ett redan i förväg existerande ting. Detta betyder vidare att materialet för varje form av skapelse redan existerar som en produkt av vilja och medvetande, det vill säga helt eller delvis är något, med vilket ett eller flera jag tidigare har uttryckt eller tillkännagett sin existens. Allt material för skapelse är således redan tidigare bearbetat av vilja och medvetande. När det ska tas i bruk som material för skapandet av nya former av synlighet, måste det alltså förvandlas. Med denna förvandling nedbryts dess natur som uttryck för ett eller annat tillkännagivande av det eller de jags existens, av vilka dess nuvarande form är skapad. Varje skapelses grundanalys består därför av ett nedbrytande och ett uppbyggande. Ingenting kan således skapas eller bli till – vare sig ett materiellt ting eller ett andligt ting, det vill säga en tanke – annat än i kraft av en nedbrytning och en uppbyggnad. Men när nu skapelse uteslutande kan existera på basis av en kombinerad nedbrytning och uppbyggnad, framträder här generalanalysen av jagets skaparförmåga såsom utgörande en nedbrytnings- och uppbyggnadsförmåga. Härav framgår också att livsupplevelsen utgör en upplevelse av nedbrytning och uppbyggnad. Det är denna nedbrytning och uppbyggnad som ligger till grund för det gamla ordspråket: "Den enes död är den andres bröd." Inget nytt kan växa upp annat än på ruinerna av något föregående. Nutiden måste vila på ruinerna av det förflutna, medan framtiden kommer att vila på ruinerna av nutiden. Därmed blir det ett faktum, att man endast kan manifestera sig eller bygga upp tillkännagivandet av sin existens med hjälp av något som man i förväg har nedbrutit eller upplöst. Denna kombinerade nedbrytning och uppbyggnad är "kosmisk kemi". Materialet för denna "kemi" kan alltså bara vara det som är föremål för nedbrytningen och uppbyggandet.