786. Allt inom "X3" är således "rörelse", helt oberoende av om det för våra sinnen är vad vi i allmänhet ger denna beteckning eller om det utgör ting som vi kallar fasta, flytande eller gasformiga ämnen, eller om det utgör realiteter som vi kallar själsliga företeelser eller tankematerier. Gränsen mellan själva "livet" och "livets herre" kan därför inte, som vi här har sett, existera inom det område som utgör domäner för "X3". Och då "X1" likaså ligger utanför "rörelsen", måste vi alltså, för att komma till rörelsens ursprung, vända tillbaka till "X2". Här i området mellan "X1" och "X3", alltså i domänerna för "X2", har vi själva livskällans upprinnelse. Här möter vi den allra första svaga antydan till "rörelsen", vilken likt en ensam liten svagt porlande källa rinner upp ur jordens sköte, blir till en liten bäck som senare förenar sig med andra bäckar och till sist blir ett med medvetandets stora ocean eller "X3". "Jordens sköte" är i detta fall "X2". "Vattnet" i "källan" är "rörelsen". Och rörelsen är på detta sitt stadium detsamma som "urbegäret".
      Men när det alltså finns "rörelse" inom området "X2", blir då inte detta område, där "rörelsen" äger rum, detsamma som "X3"? Nej, helt detsamma blir det inte. Ty "rörelsen" har här en förbindelse med "något" som inte är "rörelse", och en sådan förbindelse är absolut utesluten inom "X3". Där kan "rörelsen" endast gränsa till andra former av "rörelse". Visserligen kallar vi dessa andra former av "rörelse" både för "ämnen" och "materia", både för "levande" och "livlösa" ting, men detta förändrar inte det faktum att de alla utan undantag utgör "rörelse". Det blir alltså uppenbart att "rörelsen" kan sträcka sig in på ett område, där den inte gränsar till någon annan form av "rörelse". Ett sådant område skiljer sig därmed helt från det område som är direkt tillgängligt för förnimmelse, och där allt endast kan existera som identiskt med "rörelse".