Martinus: Livets Bog, del 4, st 1183

1183. I anslutning till vad som nämnts ovan vill man kanske hävda att Gud insåg att det "inte var bra att mannen var ensam" och därför skapade "Eva". Men vad var det Gudomen här skapade från kosmisk synpunkt sett? Det var inte något "nytt väsen", för alla levande väsen är ju eviga. Men när det inte var ett "nytt levande väsen" han skapade, kunde det endast vara en "omskapelse" av det redan existerande väsendet som ägde rum. Och det redan existerande väsendet benämns "Adam". "Omskapelsen" måste alltså ske av detta väsen. Bibeln berättar ju också att "Adam" existerade ensam och att "Eva" skapades först vid en senare tidpunkt, då Gud såg att det inte var bra för "Adam" att vara ensam. Denna första "Adam" har således varit ett ljusväsen, alltså en själ som hade levt så länge i spiralens ljussida, att den helt hade glömt mörkrets företeelse, samtidigt som ljusets företeelse hade lämnat dess vakna dagsmedvetande och för länge sedan blivit "C-vetande" eller automatfunktion. Detta väsen var därför till helt övervägande grad ett "instinktväsen" och hade därför bara ett mycket litet vaket dagsmedvetande på det fysiska planet. Dess funktioner ombesörjdes här till hundra procent av "instinkten". Och då denna var "kosmiskt medvetande" omsatt till automatfunktion, blev väsendets manifestation ett återsken av den kosmiska världens ljusutveckling. Väsendets manifestation på jorden blev därför i stor utsträckning ett införande av denna kosmiska världs strålflöde i fysisk materia. Men ett "instinktväsen" som ännu inte kommit in i den dräpande principens zon, utan på det fysiska planet enbart utlöser återskenet av de högre världarnas prakt, finner vi endast i "växtväsendet". "Mineralmanifestationerna" är visserligen också omformad "salighetsenergi". Men denna energis upphov har ännu inte någon dagsmedveten form på det fysiska planet. "Växtväsendet" är således "Adam" i hans första späda jordiska, fysiska framträdande, alltså det framträdande då "Adam" ännu är närmast "jorden", varav "Gud skapade honom". Denna "Adam" var inte ett "enpoligt" väsen, han var inte ett "speciellt hanväsen" och inte heller ett "speciellt honväsen". Han var däremot ett "dubbelpoligt" väsen, det vill säga ett väsen, i vilket den gudomliga världens organiska struktur ännu fungerade, den struktur som uteslutande kan befordra kärleken eller ljustillvaron i "paradisets trädgård".

Föregående

Nästa